Bedömning vid fängelsestraffets början sätter kursen mot ett liv utan kriminalitet

För dem som dömts till ovillkorligt fängelse inleds straffet med en bedömning. De som fått längre dom och har varit häktade dessförinnan genomgår en bedömning, där Brottspåföljdsmyndighetens enhet för klientbedömning upprättar en plan för den tid som de ska avtjäna straff.

– I bedömningen tittar man på personens risk för återfall i brott och individuella behov när det gäller att reducera risken och få en bättre förmåga att leva ett bra liv utan kriminalitet. Det bedöms också vad och hur man kan göra under fängelsetiden för att risken för att den dömde återvänder till fängelset ska minska, säger Sanna Riila, specialsakkunnig vid Brottspåföljdsmyndigheten.

Det är viktigt att bedömningen och planen för strafftiden tas fram i samarbete med personen som dömts till fängelse.

– Samtidigt som bedömningen syftar till att vara så objektiv som möjligt, så är det viktigt att sträva efter en konfidentiell och respektfull interaktion. På så sätt är det möjligt att få till en öppen diskussion under bedömningsintervjun kring de faktorer som har bidragit till att man begått brott, säger hon.

För vissa räcker det med en kartläggning, ibland behövs en krävande bedömning

Bedömningen delas in i grundläggande bedömning respektive krävande bedömning.

– Denna distinktion är något konstlad, eftersom att bedöma en människas beteende och liv alltid är krävande, säger hon.

– Vissa prognoser kan man ställa, men sist och slutligen är det faktorer som hänför sig till den enskilda människan som individ som antingen bekräftar eller kullkastar befintliga teoretiska modeller.

Det är inte möjligt eller ens ändamålsenligt att göra en grundläggande och djupgående bedömning av alla som tas in.

– Ofta räcker det med att kartlägga personens livssituation vid tidpunkten för intagning i fängelset och ta en genomgång av de omständigheter som lett till att man hamnat i fängelse. Sedan arbetar vi tillsammans för att hitta sätt att hjälpa personen under och efter fängelsestraffet så att risken att återfalla i brott minskar.

Det finns också fall där det är befogat att stanna upp och gå djupare in på personens livssituation. Då talar vi om krävande bedömning.

– Situationer där vi talar om krävande bedömning är oftast sådana där man på grund av förhandsuppgifter eller de bakgrundsuppgifter som finns att tillgå kommer till att den fängelsedömdes situation kräver särskild granskning av ett eller annat skäl. Det är också ofta kopplat till att personen hör till en viss målgrupp, säger hon.

Ungdomar och minderåriga, kvinnor, psykiskt sköra personer, personer som upprepade gånger begått allvarliga sexuella eller andra våldsbrott och personer som är inblandade i gängkriminalitet är målgrupper som ofta betraktas utifrån perspektivet ”krävande bedömning”.

– Inte för att de är ”krävande” som individer, utan för att de ofta har behov som det är bra att göra en noggrann och målinriktad bedömning av. Ungdomar bemöts som ungdomar och bedöms med metoder som lämpar sig för dem, och vuxna våldsförbrytare med metoder som riktar sig till dem.

Bedömningen resulterar i en plan, och genomförandet av planen bidrar till ett liv utan kriminalitet

Krävande bedömning talar man också ofta om när statiska riskfaktorer tyder på att risken för återfall i brott verkar vara förhöjd. I sådana fall är det oftast påkallat med en mer detaljerad bedömning för att utvärdera vikten av dynamiska riskfaktorer.

– Forskningsrön tyder på att vissa riskfaktorer som är förknippade med brott som personen begått har en större vikt. Det är exempelvis känt att impulskontrollstörningar, som kan bero på olika orsaker, i kombination med missbruksproblem kan öka risken för våldsamt beteende, säger hon.

– Det betryggande är att bådadera går att påverka.

Utvärderingens betydelse ligger alltså inte i utvärderingen i sig, utan i vad den leder till. Den sätter prioriteringar för vad man ska arbeta mot och, om den görs noggrant, resulterar i en individuellanpassad arbetsplan. Genomförandet av en sådan plan kräver mycket av personalen vid Brottspåföljdsmyndigheten, och därtill behövs intressenternas sektorsövergripande samarbete.

– Målgruppen för krävande bedömning är särskilt sårbar i och med att de behöver smidighet i tjänsternas övergångsskeden, medföljning, i förekommande fall skräddarsydda tjänster och även intensivt stöd när deras egen interna kontroll ännu inte är tillräcklig, säger hon.

Fokus i en arbetsplan mot en livsstil utan kriminalitet är dock alltid på personen själv, och det är viktigt att personen själv har en aktiv roll, både när det gäller att ta fram en plan och genomföra aktiviteterna enligt den.

För mer information kontakta

specialsakkunnig Sanna Riila, enheten för styrning av klientprocesser
tfn +358 50 4420915, [email protected]