Utvecklingschef Pia Ylikomi från Västra Finlands brottspåföljdsregion rör sig i sitt arbete från strateginivå till kärnan i klientarbetet

Jag hade visst hört talas om samhällstjänst, för att min mamma var verksam inom en förening som fungerade som tjänstgöringsställe för dem som dömts till samhällstjänst. Utöver det visste jag inget om Kriminalvårdsföreningen.

Frågorna på intervjun på praktikplatsen var rätt så skarpa och tvingade mig att fundera på om mina värderingar överensstämmer med uppgifter man har på brottspåföljdssektorn: Hur förhåller jag mig till olika brott, och hur trodde jag jag skulle reagera på gärningsmän som dömts för allvarliga brott?

Det är viktigt att fundera på värdefrågorna direkt i början av karriären. Det är bra att i ett tidigt skede komma underfund med ens mentala hinder när det gäller att arbeta med dem som dömts för brott. Jag var taggad att arbeta med brottspåföljdsklienter och upplevde det som meningsfullt att få bidra till att de fick wn chans att välja om.

Under praktiken blev jag intresserad av det då nya klientinformationssystemet Tyyne, och det intresset resulterade i att jag fick en tillfällig anställning som instruktör. Jag fungerade också som en lokal Tyyne-support och hjälpte folk att komma igång med det nya systemet. Intresset för att få lära mig nya saker har funnits där under hela min karriär.

Organisationen förnyas och arbetsuppgifterna förändras

Min första ordinarie tjänst som socialarbetare fick jag vid det då nyinrättade Brottspåföljdsverket år 2002. Jag jobbade med olika samhällspåföljder och engagerade mig i programarbete genom att utbilda mig till handledare i aggressionshanteringsprogrammet Suha. Karriären som chef öppnades under de första åren efter att Brottspåföljdsmyndigheten inrättats, då som brottspåföljdschef.

Även om mina uppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten har varierat från socialarbetare till brottspåföljdschef och biträdande direktör, har jag alltid fungerat i en serviceuppgift i förhållande till klienterna, mina medarbetare och samarbetspartners. En gemensam nämnare i alla de olika uppgifterna har varit att utveckla saker i samverkan med andra. Jag har trivs bra vid Brottspåföljdsmyndigheten och har stannat hos en och samma arbetsgivare under hela min karriär, med undantag för några korta avsteg till skolvärlden.

Min nuvarande ställning som utvecklingschef för Västra Finlands brottspåföljdsregion fick jag år 2017. Vi på regionkontoret utför en serviceuppgift i förhållande till enheterna, och i samarbete med enheterna säkerställer vi att Brottspåföljdsmyndighetens strategiska mål uppnås i praktiken.

Vi är tre stycken utvecklingschefer, och var och en har utöver gemensamma utvecklingsuppgifter också egna ansvarsområden. Mycket av arbetet handlar om enheternas verksamhetsplaner, rapportering, resultatstyrning och projektarbete, och i slutändan handlar det alltid om själva kärnan i arbetet med klienterna. Jag skulle vilja kalla mig själv en mångsysslare när det gäller att genomföra strategin. Tyngdpunkten ligger på utveckling av det klientnära arbetet och projektet som handlar om bötesfångar och korttidsfångar.

Nationellt harmoniserade modeller för klientarbete

Det centrala i klientnära arbete är förhållandet mellan medarbetaren och klienten. I närarbetet sätter man värde på och ser alla sammankomster mellan medarbetaren och klienten som meningsfulla och målinriktade. Medarbetaren ser till att interaktionen med klienten funkar på ett aktivt sätt. Utvecklingen av det klientnära arbetet handlar om det grundläggande: hur ska vi kunna utföra klientarbetet på ett bättre och mer verkningsfullt sätt?

Som ansvarigperson för klientnära arbete i Västra Finlands region är jag med och utvecklar det klientnära arbetet i riksomfattande sammanhang. Jag leder också utvecklingen av klientnära arbete i enheterna i regionen och jag ser till att enheternas expertis utnyttjas i utvecklingsinsatserna på nationell nivå.

Kompetens i klientnära arbete byggs upp och stärks med självstudiematerial som riktar sig till ansvariga tjänstemän, som testar de praktiska verktygen i klientarbetet. Cheferna fungerar som coacher för ansvariga tjänstemän och får stöd för denna roll. För närvarande håller vi på och utvecklar en inbördes utvärdering, peer review av klientnära arbete och chefssparrning och tar fram en materialbank till stöd för chefsarbetet. Cheferna har en nyckelroll när det gäller att ta saker framåt.

Som utvecklingschef ser jag till att det finns metoder när det gäller att styra enheterna mot ett enhetligt och likriktat verksamhetssätt. Till exempel när man utvecklar klientnära arbete så använder man den planeringsgrund som jag tagit fram och som styr enheternas verksamhet i en och samma riktning och säkerställer att väsentliga saker beaktas i utvecklingsinsatserna.

Vi på regioncentret har ett gott humör och jobbar på. Vi fokuserar på att få saker gjorda och funderar på vad som skulle kunna vara ett första steg mot ett mål och hur vi skulle kunna främja saker för vår del, om inte annat så i en liten skala. Vi har ett gott samarbete med kommuner, hälso- och sjukvården för fångar och inrättningar för missbrukarrehabilitering, och det är i samverkan som vi bäst kan stötta våra klienter i ett drogfritt liv. Det är precis vad vi gör i projektet som handlar om bötesfångar och korttidsfångar.

I allt man gör inom Brottspåföljdsmyndigheten är det viktigt att betona samarbete och ett nätverksbaserat förhållningssätt när det gäller att stötta klienter i ett liv utan kriminalitet. Klientskapet kan fungera som en kanal där klienten blir hänvisad till tjänsterna. Ibland tar klienten bara en kort sväng hos oss, och samtidigt kan det vara en massa olika saker på gång inom det sociala. Det viktiga är att det arbete vi utför ska främja klientens plan när det gäller sociala insatser och framför allt att det gynnar själva klienten. Det som händer här hos oss kan verkligen ta klienten framåt i hans eller hennes situation.

Rätta frågor hjälper till att skapa lösningar

Jag har ett lösningsfokuserat, coachande och deltagande sätt att jobba på. Jag skapar situationer där folk börjar tänka högt och inse saker själva. Fokus ligger på nyttiga saker och på lösningar snarare än problem. Energin riktas till frågor som man kan påverka, och det centrala är förmågan att ställa frågor och lyssna.

Det blir ett helt annat resultat när vi målar upp och visionerar om framtidens möjligheter, istället för att sitta och älta i vad som är fel i nuläget. Till exempel, när man brainstormar kring hur vi ska utveckla klientorienterade tjänster, funkar frågan ”om du startade ett konkurrerande företag, hur skulle det se ut” mycket bättre än ”räkna upp allt som ligger illa till".

Brottspåföljdsmyndigheten har alla trumf på hand i och med att den är en riksomfattande organisation, och det har också blivit en kraftfaktor när det gäller att utveckla sektorn. Både nationell och internationell nivå är involverade i utvecklingen. Arbetet utgår från forskningsbaserad internationell kunskap som man utvecklar arbetssätten utifrån. Till exempel förut talade man ganska lite om klientens motivation, medan nu har motivationen och att motivera fått en mycket central roll i klientarbetet. Klientarbetet utvecklas också hela tiden efter hand när ny kunskap kommer till.

Jag upplever att Brottspåföljdsmyndighetens värdegrund sitter väldigt bra i mina egna värderingar. När man kan implementera organisationens värden i ens eget arbete och organisationens värdegrund kommunicerar väl med ens egna värderingar, blir arbetet meningsfullt och gör skillnad.