Granskning, läsning och kvarhållande av korrespondens samt avlyssning och inspelning av samtal RISE/1402/2023

Behörighet: 2 kap. 6 § i lagen om Brottspåföljdsmyndigheten

Gäller: från och med den 13 november 2023 tills vidare

Häver: Anvisning 5/400/2011 (brev av 26.8.2011 och 4.11.2011)

Mottagare: Brottspåföljdsmyndigheten

Skyddet för korrespondens är tryggat i Europakonventionen och Finlands grundlag. Enligt 2 kap. 10 § i grundlagen är brev- och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden okränkbar och endast genom lag kan föreskrivas om sådana begränsningar i meddelandehemligheten som är nödvändiga bland annat under frihetsberövande. I 12 kap. i fängelselagen respektive 8 kap. i häktningslagen finns bestämmelser om de grunder på vilka hemligheten för frihetsberövade personers förtroliga meddelanden kan begränsas och deras korrespondens läsas samt telefonsamtal avlyssnas och registreras. Vad som nämns i denna anvisning gäller också häktade, om inte något annat särskilt anges.

Korrespondens

1. Granskning av korrespondens och postförsändelser

Bestämmelser om granskning av korrespondens och postförsändelser finns i 12 kap. 1 § i fängelselagen och i 37 och 38 § i fängelseförordningen (8 kap. 1 § i häktningslagen och 12 och 13 § i statsrådets förordning om häktning).

Enligt 12 kap. 1 § 1 mom. i fängelselagen (8 kap. 1 § 2 mom. i häktningslagen) får ett slutet brev eller någon annan postförsändelse till eller från en fånge granskas med genomlysning eller på något annat motsvarande sätt utan att öppna försändelsen för undersökning av om den innehåller förbjudna ämnen eller föremål.

Brev eller andra postförsändelser till eller från en fånge får öppnas och dess innehåll granskas utan att meddelandet i försändelsen läses, om formen eller storleken på försändelsen är sådan att man kan sluta sig till att den också innehåller någonting annat än ett förtroligt meddelande eller om det annars finns grundad anledning att misstänka att den innehåller förbjudna ämnen eller föremål. Brev till en fånge i ett slutet fängelse eller i en enhet underställd Enheten för hälso- och sjukvård för fångar får dock öppnas och dess innehåll granskas utan att meddelandet läses, om det inte är fråga om korrespondens med tillsynsmyndigheten eller ombudet (12 kap. 1 § 2 mom. i fängelselagen, 8 kap. 1 § 3 mom. i häktningslagen). Granskningen omfattar en ytlig undersökning av kuvertet eller annat omslag till brevet och innehållet i brevet, men berättigar inte till läsning av innehållet i brevförsändelsen.

Om det av avsändaruppgiften som står på brevet framgår att brevets avsändare är ett ombud, får brevet enligt 12 kap. 4 § i fängelselagen (8 kap. 4 § i häktningslagen) öppnas i fångens närvaro och dess innehåll granskas utan att meddelandet i försändelsen läses, om det finns anledning att misstänka att brevet innehåller förbjudna ämnen eller föremål.

Brev eller postförsändelser från andra myndigheter än tillsynsmyndigheter får öppnas och granskas endast av grundad anledning. En sådan grundad anledning kan vara t. ex. uppgift om att tomma kuvert har förkommit från någon myndighet och att ett dito misstänks ha inkommit till fängelset från någon annan än myndigheten i fråga.

I enlighet med 37 § i fängelseförordningen (12 § i häktningsförordningen) får genom granskning av brev och andra postförsändelser fången inte vållas större olägenhet än vad som är nödvändigt för utförande av en ändamålsenlig granskning. Brev och andra postförsändelser ska granskas och vidarebefordras så snabbt som möjligt med beaktande av den tid som granskningen tar. Tidpunkterna för utdelningen av breven och tömningen av postlådan ska meddelas fångarna. Ett brev som har öppnats för granskning ska vidarebefordras till fången återförslutet.

En fånge ska i enlighet med 38 § i fängelseförordningen (13 § i häktningsförordningen) underrättas om öppnandet av ett slutet brev eller någon annan postförsändelse till eller från fången. Fången kan underrättas om att brevet eller postförsändelsen har öppnats genom att det görs en anteckning på brevet eller försändelsen. Om alla brev och postförsändelser till fångarna i ett slutet fängelse eller i Enheten för hälso- och sjukvård för fångar granskas genom att de öppnas, kan fångarna allmänt informeras om förfarandet i stället för att de underrättas i varje enskilt fall.

Vidare ska beslutet om öppnandet protokollföras i enlighet med 38 § i fängelseförordningen. Öppnandet av brev eller andra postförsändelser till en fånge i ett slutet fängelse eller i Enheten för hälso- och sjukvård för fångar behöver dock inte protokollföras, om det inte är fråga om öppnande av ett brev eller en postförsändelse enligt 12 kap. 4 § 2 mom. i fängelselagen (8 kap. 4 § 2 mom. i häktningslagen) som avsänts av ett ombud (13 § 2 mom. i häktningsförordningen). Föremål och ämnen som har påträffats i samband med öppnandet ska protokollföras.

2. Förutsättningar för läsning och kopiering av brev, fattande och motivering av beslut

2.1 Förutsättningar för att läsa ett brev

Justitieombudsmannen har i sin avgörandepraxis ofta tagit ställning till tillämpningen av bestämmelserna om läsning av fångarnas korrespondens (t. ex. EOAK/1123/2019). Vid tillämpningen av bestämmelserna som gäller läsning av fångarnas korrespondens bör man komma ihåg att grundlagen förutsätter att det är nödvändigt att ingripa i meddelandets hemlighet och grundlagsutskottet i sina utlåtanden har betonat att tröskeln för ett ingripande ska vara hög och att den ska fastställas skilt i varje enskilt fall.

Enligt 12 kap. 2 § i fängelselagen och 8 kap. 2 § i häktningslagen är det tillåtet att läsa brev, andra postförsändelser och meddelanden (t. ex. vykort) endast om det behövs av grundad anledning i syfte att

förhindra brott,
avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset,
trygga fångens eller annans säkerhet, eller
tillgodose syftet med häktningen.

Bedömningen av när det föreligger grundad anledning att läsa ett meddelande påverkas av fångens brottsbakgrund, hans eller hennes beteende under fängelsetiden respektive häktningstiden och omständigheter som hänför sig till försändelsen eller dess avsändare eller mottagare.

Förutsättningarna för läsning bör prövas separat i varje enskilt fall. Ofta får en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten kännedom om en sådan anledning från polisen eller genom en observation gjord av en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten, men i praktiken kan den också härstamma från andra fångar eller personer utanför anstalten. Den kan till exempel handla om information som gäller förberedelse till narkotikabrott. Med en fara som hotar ordningen i fängelset avses situationer där det finns grundad anledning att misstänka att en fånge har planer på att rymma eller avvika eller att någon annan motsvarande plan är i görningen som hotar ordningen i fängelset, till exempel ett försök att insmuggla narkotika. Med att trygga andra personers säkerhet avses situationer där fången har hotat brevets mottagare eller uppträtt hotfullt mot denne. Reciprokt kan behovet av att skydda fången hänföra sig till brevavsändarens likartade hotfulla uppträdande.

Ett brott, en fara eller ett säkerhetshot som förutsätter att korrespondensen ska läsas bör på något sätt kunna konkretiseras, vara en enskild, faktisk händelse som eventuell kan utgöra ett hot. Skyddet för hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden kan inte helt och hållet fråntas från någon tills vidare, och inte ens en sådan bestämd händelse, gärning eller misstanke om något berättigar till läsning som är tidsmässigt obegränsad, utan det bör finnas ett rimligt samband mellan sakerna. En anledning som befinner på en allmän nivå och som allmänt hänför sig till en viss fånge eller en omständighet som ständigt föreligger, såsom tillhörighet till en organiserad kriminell gruppering, högerextremism eller radikalisering, kan inte i sig eller allenast utgöra en tillräcklig grund för att läsa korrespondens, för grunden för läsningen ska enligt lagen fastställas skilt i varje enskilt fall. En uppgift av ovan nämnda karaktär kan dock tyda på att det kan vara mer motiverat att läsa den berörda fångens korrespondens framom andra fångars dito för att uppnå de specifika syften som anges i lagen. Föreligger det en grundad misstanke om till exempel en viss våldshandling som hotar, kan förutsättningarna för läsning av korrespondens bli uppfyllda, om det bedöms att läsningen kan tillföra information som bidrar till att avvärja faran. Om till exempel fängelset har fått kännedom om omständigheter av vilka man kan dra slutsatsen att något är på gång, kan det finnas grunder för att läsa korrespondens.

Det kan inte vara nödvändigt att läsa korrespondens såsom lagen förutsätter i följande fall:

Det handlar om en enstaka, oplanerad gärning, en momentan förlust av kontroll.
Impulsivt våldsamt beteende lär kan kunna förutses eller förhindras genom att läsa korrespondensen.

Det kan vara nödvändigt att läsa korrespondensen i följande fall:

Till exempel brottslig verksamhet eller verksamhet som äventyrar fängelsesäkerheten har en planmässig och genomtänkt karaktär.
Olägenhet, trakasserier, hot eller annan motsvarande verksamhet som riktar sig mot tjänstemän, andra fångar eller egendom.
Misstanken stärks ifall personen upprätthåller kontakt med aktörer som man vet försöker agera på detta sätt.
Grundad misstanke om till exempel att brottslig verksamhet kommer att fortsätta.
I ovan nämnda situationer kan det vara möjligt att komma över information om kommande framstående pågående incidenter, t. ex. brottsliga händelser som äventyrar fängelsesäkerheten, genom att hålla koll på korrespondensen.

Ett beslut om läsning av en fånges brev behöver inte alltid fattas från fall till fall, utan ett beslut som berättigar till läsning får enligt 12 kap. 2 § 1 mom. i fängelselagen (8 kap. 2 § 1 mom. i häktningslagen) fattas för högst två veckor åt gången. Enligt förarbetena till lagen (RP 45/2014 rd) möjliggör dock ett beslut om läsning som fattas för viss tid inte automatiskt läsning av alla brev som anländer till en fången eller som fången sänder under den aktuella tiden. De förutsättningar för läsning som anges i lagen ska föreligga när det gäller vart enda brev som läses. Tröskeln för läsningen förblir alltjämt hög och kravet på att det ska finnas motivering till att läsa vartenda brev sätter begränsningar på hur läsbeslutet de facto kan se ut när det gäller dess tidsmässiga och individmässiga dimension. Det bör beaktas att även då får man läsa endast de brev som läsbeslutet gäller. Till exempel när det gäller brev mellan fångar via intern pos råder det knappast någon oklarhet om vem som är avsändaren, och ifall beslutet gäller läsning av korrespondensen som sker mellan dessa två fångar t. ex. i syfte att planera ett misstänkt narkotikabrott är det i princip inte nödvändigtvis motiverat att läsa deras korrespondens med andra personer. Ifall behovet därtill finns och grunderna för det föreligger, kan läsningen också omfatta all korrespondens som fången för.

Till exempel en misstanke om att en fånge ska rymma ger inte nödvändigtvis rätt att läsa berörda fångens korrespondens med vem det vara må. Samma grund för läsning kan dock i sig berättiga till att läsa korrespondens med ett flertal personer även under en längre tidsperiod. Kravet på att läsgrunderna ska vara brevspecifika innebär således inte att en och samma grund inte kan gälla ett flertal aktörer och berättiga läsning under en längre tid än i fråga om ett enskilt brev. Skyddet för förtroliga meddelanden är meddelandespecifikt och gäller både avsändaren och mottagaren, och därför bör beslutsprövningen vara brevspecifik.

Det är i princip inte motiverat att såväl i det avsändande som mottagande fängelset läsa korrespondens mellan fångar som är intagna i olika fängelser. Således ska det fattas ett enda beslut om läsning av brevet, när man på enheten från fall till fall gör bedömningen att förutsättningarna för läsningen uppfyllda. Uppgiften om att fångens korrespondens har blivit läst ska antecknas på det sätt som anges längre ner i 6 stycket.

Om förutsättningarna för att läsa brevet är uppfyllda och det under pågående läsning bli klart att brevets innehåll klart inte stämmer överens med anledningen till att läsningen har ansetts vara behövlig av en i lagen avsedd grundad anledning, ska läsningen avbrytas.

2.2 Fattande och motivering av läsbeslut

Grunderna för läsbeslutet ska vara kända redan när beslutet fattas. Motiveringen ska vara tillräckligt klar, specificerad och begriplig så att fången får veta vilka omständigheter som har lett till avgörandet som gäller honom eller henne. Beslutet om att läsa ett brev ska alltid utfärdas skriftligen. Av beslutet ska framgå både det lagrum som läsningen grundar sig på och de faktiska grunderna för läsningen. Om beslutet helt eller delvis grundar sig på grunder som är helt eller till en del sekretessbelagda för en part, ska även detta nämnas i beslutet.

Att höra fången om prövningsgrunderna innan läsbeslutet fattas kan äventyra uppnåendet av syftet med beslutet. I så fall får beslutet i enlighet med 34 § 2 mom. 4 punkten i förvaltningslagen fattas utan att fången hörs. Grunden för att inte höra fången ska framgå av beslutet.

Enligt 12 kap. 11 § 2 mom. i fängelselagen (8 kap. 9 § 2 mom. i häktningslagen) fattas beslut om att läsa ett brev av en säkerhetsansvarig eller en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning. Ett meddelande får dock lämnas för läsning även till en sådan tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten som har rätt att behandla uppgifter i säkerhetsregistret.

I läsbeslutets motivering ska särskild uppmärksamhet fästas vid på vilket sätt ovannämnda förutsättningar för läsningen är uppfyllda precis i fallet i fråga. Att enbart återge lagens ordalydelse är otillräckligt med tanke på kravet att beslutet ska vara motiverat. Till exempel man bör kunna komma med en specificerad misstanke om en gärning eller händelse som är ägnad att äventyra säkerheten i fängelset och konkretisera hotbilden och ange vad hotbedömningen grundar sig på.

I motiveringen till läsbeslutet ska följande nämnas:

Vilken grundad anledning som hänför sig till fångens brottsbakgrund, beteende under fängelsetiden eller försändelsen i fråga eller den andra parten i kommunikationen som behovet av att läsa brevet grunda sig på?

En sådan grundad anledning kan vara t. ex. en uppgift om att fången eller brevmottagaren hör till en organiserad kriminell gruppering eller att fången under fängelsetiden har gjort sig skyldig till ett brott eller någon annan incident som äventyrat säkerheten i fängelset.
Till exempel utöver identifieringen av fångens brottsliga bakgrund och beteende under fängelsetiden bör man i beslutet om läsning av korrespondens i en tillräcklig omfattning även redogöra för den risk som man med läsningen syftar till att avvärja (orsakssambandet). I motiveringen kan man till denna del utöver fallspecifika fakta nämna till exempel att det organiserade och systematiska tillvägagångssätt som är typiskt för organiserad brottslighet i kombination med våldsdåd begångna av fången under den senaste tiden starkt indikerar att dylika beteendemönster fortbestår och följaktligen utgör ett konkret och allvarligt hot mot anstaltssäkerheten.

och

På grund av vilket intresse som skyddas är det av grundad anledning behvöligt att läsa meddelandet, dvs. ska meddelandet läsas för att förhindra ett brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller för att trygga fångens eller någon annans säkerhet?

Det räcker inte med att enbart hänvisa till grunderna som räknas upp ovan och som nämns i lagen, utan i motiveringen till beslutet ska man konkret redogöra för vilket brott eller vilken fara som hotar ordningen i fängelset och som man försöker förhindra eller avvärja genom att läsa brevet eller varför det behövs för att skydda fången eller någon annan. Till exempel enligt en underrättelseuppgift eller fingervisning kan det vara motiverat att läsa brev till och från en fånge som styr narkotikahandeln i fängelset, om observationer och fynd som tjänstemännen gjort ger vid handen att narkotika upprepade gånger förekommit på fångens avdelning.

2.3 Kopiering av brev, postförsändelser och meddelanden

Enligt 12 kap. 2 § 3 mom. i fängelselagen (8 kap. 2 § 3 mom. i häktningslagen) får brev, andra postförsändelser och meddelanden kopieras, om det vid läsningen av dem framgår att de sannolikt innehåller planer eller uppgifter som gäller

1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är minst ett års fängelse eller ett straffbart försök till ett sådant brott, eller

2) straffbart bruk av narkotika.

3. Korrespondens i vissa specialfall

3.1 Korrespondens med tillsynsmyndigheter, ombud och andra myndigheter

Enligt 12 kap. 3 § 1 mom. i fängelselagen (8 kap. 3 § 1 mom. i häktningslagen) får brevväxling mellan en fånge och en myndighet som utövar tillsyn över fängelsets eller anstaltspersonalens verksamhet eller en fånge och ett organ som utövar tillsyn över iakttagandet av de mänskliga rättigheterna hos vilket fången enligt internationella avtal har besvärs- eller klagorätt inte granskas eller läsas.

Enligt 12 kap. 4 § i fängelselagen. (8 kap. 3 § 1 mom. i häktningslagen) får ett brev eller någon annan postförsändelse som fången adresserat till sin advokat eller något annat rättegångsombud eller rättegångsbiträde som avses i 15 kap. 2 § 1 eller 5 mom. i rättegångsbalken inte granskas eller läsas. Såsom det nämnts ovan i punkten om granskning av brev, får ett brev som anlänt från ett ombud öppnas i fångens närvaro och dess innehåll granskas utan att meddelandet i försändelsen läses, om det finns anledning att misstänka att brevet innehåller förbjudna ämnen eller föremål.

Korrespondens med andra myndigheter än dem som utöver tillsyn över behandlingen av fångar får läsas endast av synnerligen viktigt skäl. Ett sådant skäl kan vara t. ex. information om att någon myndighets kuvert har hamnat i fel händer eller någon annan motsvarande orsak.

3.2 Korrespondens och telefonsamtal på säkerhetsavdelning

Om läsning av brev till eller från fångar som placerats vid säkerhetsavdelningen stadgas särskilt. Av säkerhetsavdelningens natur följer att fångarnas kontakter utanför fängelset ska kunna övervakas effektivt.

När det gäller läsning av korrespondensen till eller från en fånge på säkerhetsavdelningen består skillnaden jämfört med övriga fångar i att 12 kap. 8 § 1 mom. i fängelselagen inte förutsätter någon grundad anledning för att läsa korrespondensen. I övrigt motsvarar bestämmelsen det som nämnts ovan om förutsättningarna som gäller för att läsa ett brev.

Tröskeln för att läsa ett brev till eller från en fånge som placerats på säkerhetsavdelning är således lägre än för andra fångar. Prövningen bör dock vara en individuell prövning som företas från fall till fall.

3.3 Korrespondens via intern post

Fångarna har enligt 12 kap. 1 § 1 mom. i fängelselagen (8 kap. 1 § i häktningslagen) rätt till korrespondens per post. De häktade har motsvarande rätt, om inte rätten har begränsats med stöd av 4 kap. i tvångsmedelslagen (8 kap. 1 § 1 mom. i häktningslagen). Fängelset är således inte skyldigt att befordra meddelanden eller brev som fångarna skickar till varandra via interna posten. Regleringen hindrar dock inte att fängelset får sända ett brev som en fånge adresserat till en annan fånge per intern post.

I fråga om brev som sänds som intern post tillämpas bestämmelserna som gäller granskning, läsning, underrättelse om läsning, kopiering och kvarhållande av brev.

Det är dock skäl att notera att både den fånge som avsänt brevet eller meddelandet och den mottagande fången ska bägge underrättas om läsningen. Grunderna för läsningen anges i då i den mån det är möjligt från fall till fall med beaktande av sekretessbestämmelserna.

4. Underrättelse om läsbeslut

Enligt 12 kap. 2 a § i fängelselagen (8 kap. 2 a § i häktningslagen) om ett brev, en postförsändelse eller ett meddelande till eller från en fånge läses, ska fången utan dröjsmål underrättas om läsningen samt om grunden för läsningen. Underrättelsen kan skjutas upp, om det behövs för att förhindra brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller trygga fångens eller någon annans säkerhet. Underrättelse om läsningen och vad den är grundad på ska dock ske inom två veckor från läsningen eller, om fången friges innan denna tidsfrist löpt ut, senast då fången friges, om inte något annat följer av annan lagstiftning. Med hänvisning till annan lagstiftning avses här t. ex. fall där polisen efter att fängelset har underrättat polisen om innehållet i ett brev med stöd av tvångsmedelslagen beslutar om att brevet ska tas i beslag. Då ska bestämmelserna i tvångsmedelslagen iakttas vid underrättelse om läsningen.

Om korrespondens, annan postförsändelse eller meddelande mellan två fångar läses, ska båda fångarna utan dröjsmål underrättas om detta i enlighet med vad som anges ovan, om inte något annat följer av annan lagstiftning. Grunderna för läsningen anges i den mån det är möjligt från fall till fall med beaktande av sekretessbestämmelserna.

Om ett brev kvarhålls efter att den blivit läst, iakttas vid underrättelse om läsningen vad som längre ner anges om underrättelse om kvarhållande av brev.

5. Kvarhållande av brev, postförsändelser eller meddelanden

5.1 Förutsättningar för kvarhållande samt fattande och motivering av beslut

Beslut om att kvarhålla ett brev eller en postförsändelse ska alltid utfärdas skriftligen. Av beslutet ska framgå både det lagrum som kvarhållandet grundar sig på och de faktiska grunderna för kvarhållandet. Om beslutet helt eller delvis grundar sig på grunder som ska helt eller till en del hållas hemliga för den som saken gäller, ska även detta nämnas i beslutet. Med stöd av 20 kap. 1 § 1 mom. 11 punkten i fängelselagen (15 kap. 1 § 1 mom. 4 punkten i häktningslagen) finns det möjlighet att söka ändring i ett beslut som gäller kvarhållande av ett brev eller en postförsändelse, vilket innebär att det alltid ska fogas en anvisning om sökande av ändring till beslutet.

Enligt 12 kap. 5 § 1 mom. i fängelselagen (8 kap. 5 § 1 mom. i häktningslagen) får ett brev, en annan postförsändelse eller ett meddelande till eller från en fånge får kvarhållas, om detta behövs för att förhindra brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller trygga fångens eller någon annans säkerhet eller om vidarebefordrandet äventyrar syftet med häktningen.

I motiveringen till kvarhållningsbeslutet ska följande nämnas:

På grund av vilket intresse som ska skyddas är det av grundad anledning nödvändigt att kvarhålla brevet, postförsändelsen eller meddelandet, m.a.o., handlar det om att förhindra brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller att trygga fångens eller någon annans säkerhet?

Att enbart omnämna grunderna som räknas upp ovan och som nämns i lagen räcker inte, utan i motiveringen till beslutet ska det konkret anges vad det är för brott eller fara som hotar ordningen i fängelset och som man försöker förhindra eller avvärja genom att kvarhålla brevet, postförsändelsen eller meddelandet eller varför kvarhållandet behövs för att skydda fången eller någon annan.

Kvarhållandet bör begränsas att gälla anbart den del som ligger till grund för kvarhållandet. Fången ska i så fall ges t. ex. en kopia av brevet där de förbjudna delarna är övertäckta.

Enligt 12 kap. 5 § 1 mom. i fängelselagen (8 kap. 5 § 1 mom. i häktningslagen) ska mottagaren eller avsändaren utan dröjsmål underrättas om kvarhållandet av ett brev, någon annan postförsändelse eller ett meddelande och om orsaken till kvarhållandet, om inte underrättandet äventyrar förhindrandet av brott, ordningen i fängelset, fångens eller någon annans säkerhet eller syftet med häktningen. Ett brev, en annan postförsändelse eller ett meddelande som inte befordras till mottagaren ska returneras till avsändaren eller ges till fången vid frigivningen.

Om det kvarhållna brevet innehåller uppgifter som avses i 19 kap. 1 § 2 mom. i fängelselagen (19 kap. 1 § i häktningslagen), får polisen underrättas om innehållet i brevet. Ett kvarhållet brev ska ges till fången när han eller hon friges, om en anhållningsberättigade tjänsteman inte har fattat beslut om att brevet ska beslagtas.

Enligt 12 kap. 11 § 2 mom. i fängelselagen (8 kap. 9 § 2 mom. ihäktningslagen) är det en säkerhetsansvarig eller en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning som beslutar om kvarhållande av brev, andra postförsändelser eller meddelanden.

5.2 Vykort

Ett vykort som har kommit till eller härstammar från en fånge får läsas endast om de ovan nämnda förutsättningarna för läsning uppfylls. Även bilden på vykortet är en del av meddelandet och därmed också av informationsinnehållet i vykortet. Såsom konstaterats i avsnitt 2.2, ska grunderna för läsbeslutet vara kända redan när beslutet fattas.

Om fången inte tillåts få till sin besittning vykortet som har sänts till honom eller henne, tillställs fången i första hand beslutet om kvarhållandet av meddelande jämte anvisning om hur man begär omprövning. Beslutet ska fattas från fall till fall. Fången ges en kopia av kortet med de delar övertäckta som anses vara förbjudna, om det inte finns förutsättningar att hålla kvar vykortet i dess helhet.

Riksdagens biträdande justitieombudsman har i avgöranden EOAK/58/2017 och EOAK/1941/2018 i sig även godkänt att bestämmelserna som gäller innehav av egendom kan tillämpas när en fånge inte får till sin besittning ett vykort som kommit till honom eller henne. Detta förutsätter att fången delges vykortets innehåll i dess helhet och att han eller hon tillställs en kopia av kopian på vykortet med de delar övertäckta som anses vara förbjudna. Kopian ska tillställas fången utan hans eller hennes separata begäran och fången ska informeras om hur han eller hon, om han eller hon så önskar, kan få ett överklagbart beslut om förvägran av innehav.

6. Registrering i informationssystem av beslut som gäller läsning och kvarhållande

Beslut om läsning och kvarhållande av brev ska alltid registreras på erforderligt sätt i klientinformationssystemet. Om en fånge som är föremål för ett beslut om läsning eller kvarhållande står antecknad även i säkerhetsregistret, ska behövliga anteckningar om brevets informationsinnehåll även göras där.

Samtal

7. Förutsättningar för avlyssning och inspelning av samtal samt fattande och motivering av beslut

7.1 Förutsättningar för avlyssning och inspelning av samtal

I fängelselagen föreskrivs om förutsättningarna för avlyssning och inspelning av telefon på motsvarande sätt som om förutsättningarna som gäller läsning av brev.

Enligt 12 kap. 7 § 1 mom. i fängelselagen (8 kap. 7 § 1 mom. i häktningslagen får en fånges telefonsamtal avlyssnas och spelas in, om det av någon grundad anledning som har samband med fångens brottsliga bakgrund, med fångens uppförande under fängelsetiden eller med samtalets mottagare behövs för att förhindra brott, avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller trygga fångens eller någon annans säkerhet.

Enligt paragrafens 2 mom. ska fången och den som fången står i telefonkontakt med underrättas om avlyssningen och inspelningen av samtalet innan åtgärden inleds.

7.2 Fattande och motivering av beslut om avlyssning och inspelning

Beslut om avlyssning och inspelning av samtal ska alltid utfärdas i skriftlig form. Av beslutet ska framgå både det lagrum som avlyssningen och inspelningen grundar sig på och de faktiska grunderna för avlyssningen och inspelningen. Om beslutet helt eller delvis grundar sig på omständigheter som ska hållas hemliga för den som saken gäller, ska även detta nämnas i beslutet. Enligt 12 kap. 11 § 2 mom. i fängelselagen (8 kap. 9 § 2 mom. i häktningslagen) fattas beslut om avlyssning och inspelning av telefonsamtal av en säkerhetsansvarig.

I fråga om telefonsamtal som avlyssnas och spelas in antecknas i enlighet med 40 § i fängelseförordningen (15 § i häktningsförordningen) namnet på fången, telefonnumret till vilket fången ringde eller från vilket någon ringde till fången, namnet på den som beslutade om avlyssningen och inspelningen samt grunden för beslutet.

Enligt 12 kap. 6 § 3 mom. i fängelselagen (8 kap. 6 § 3 mom. i häktningslagen) kan ett telefonsamtal avbrytas eller förvägras, om det är nödvändigt för att förhindra ett brott eller upprätthålla ordningen i fängelset eller om samtalet äventyrar syftet med häktningen. Beslut om avbrytande eller förvägran av användning av telefon fattas fattas med stöd av 12 kap. 11 § 2 mom. i fängelselagen (8 kap. 9 § 2 mom. i häktningslagen) av en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning eller av en tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter. I avbrytande eller förvägran av användning av telefon är det dock inte fråga om ett egentligt förvaltningsbeslut, utan de facto om förvaltningsverksamhet, varvid ett separat skriftligt beslut i ärendet inte behöver utfärdas. Att vägra ett samtal innebär i praktiken att det nummer som man ringer upp raderas från telefonsystemet så att det inte går att ringa till. Numret kan på fångens eller den häktades begäran återinföras i systemet då det inte längre föreligger någon grund för att vägra samtal.

Beslut om avlyssning och inspelning av samtal ska alltid fattas samtal för samtal. Denna samtalsspecificitet innebär att beslutet omfattar alla samtal till samma mottagare under en och samma dag. Fängelselagen tillåter inte att fatta beslutet för högst två veckor, såsom det är fallet när det gäller läsning av brev och meddelanden. Därför kan man för att skapa förutsättningar för det praktiska arbetet iaktta t. ex. följande åtgärder vid avlyssning och inspelning av samtalet:

Närsamtal avlyssnas raderar man ur fängelsets telefonisystem för hans eller hennes vidkommande samtliga telefonnummer med undantag för advokatens telefonnummer. I uppteckningen över personens tillåtna telefonnummer måste man lämna kvar ett nummer, för annars blir det möjligt att ringa upp vilket nummer som helst.
Fångar som är föremål för avlyssning ska uppmanas att anmäla kommande samtal på förhand senast så att det i regel blir en vardag mellan anmälan och den önskade samtalstidpunkten. På så sätt hinner säkerhetsansvarige biträdande direktören fatta besluten om avlyssning och inspelning. Fången ska dock beredas möjlighet att ringa brådskande och angelägna samtal utan dröjsmål, om man tanke på den som ska ta emot samtalet kan göra bedömningen att samtalet inte behöver avlyssnas.
Numren som fången anmält införs i systemet på samtalsdagen först efter att besluten om avlyssning och inspelning är fattade. Med fången avtalar man om tidpunkten för samtalet, och numren läggs till i systemet precis inför samtalet och raderas vid dagens slut.
Beslut om avlyssning och inspelning av ett samtal fattas på ovan nämnt sätt alltid skriftligen jämte motivering från fall till fall och delges fången utan dröjsmål.

Det är också möjligt att genomföra avlyssningen och inspelningen av ett samtal till exempel så att telefonnumren i telefonisystemet inte raderas, utan man bara antecknar i systemet vid varje skilt tillfälle som avlyssnade och inspelade de telefonnummer till samtalsmottagare för vilka det på förhand har fattats och till fången delgetts skriftliga beslut om avlyssning och registrering. Även då omfattar avlyssnings- och inspelningsbeslutet alla samtal till samma mottagare under dagen.

7.3 Motivering av beslut om avlyssning och inspelning av samtal

Grunderna för avlyssning och inspelning av samtal är i praktiken helt identiska med grunderna som gäller för läsning av brev och meddelanden. I motiveringen till beslut om avlyssning och inspelning av samtal ska således iakttas samma principer som angetts i avsnitt 2.2. i fråga om brev och meddelanden (RP 45/2014, se även EOAK/2696/2020). Ett undantag från beslutsfattande som gäller läsning av brev och meddelanden är på motsvarande sätt som nämns ovan närmast att beslut om avlyssning och inspelning av samtal alltid ska fattas från samtal till samtal och att fängelselagen inte tillåter att fatta dessa beslut för högst två veckor, såsom det går när det gäller läsning av meddelanden.

8. Avlyssning och inspelning av telefonsamtal i vissa specialfall

8.1 Avlyssning av samtal mellan fånge och tillsynsmyndighet eller ombud

Enligt 12 kap. 7 § 3 mom. i fängelselagen (8 kap. 7 § 3 mom. i häktningslagen) får samtal mellan fången och en tillsynsmyndighet eller mellan fången och ombudet inte avlyssnas eller spelas in. Om det vid avlyssningen av ett telefonsamtal framgår att det gäller en kontakt mellan fången och en ovan avsedd person, ska avlyssningen avbrytas och inspelningen utplånas.

8.2 Avlyssning och inspelning av samtal på säkerhetsavdelning

Ett villkor för användning av telefon i fråga om en fånge på en säkerhetsavdelning är enligt 12 kap. 8 § 2 mom. i fängelselagen att fången samtycker till att hans eller hennes samtal kan spelas in utöver att de avlyssnas. På säkerhetsavdelningen behövs alltså inget separat beslut om avlyssning och inspelning av samtalet. I övrigt tillämpas på avlyssning och inspelning av samtal samma bestämmelser som gäller för övriga fångar.

Ytterligare upplysningar lämnas av normstyrningsteamet vid rättsenheten på Brottspåföljdsmyndigheten.

Generaldirektör Anna Arola-Järvi

Jurist Esa-Pekka Hänninen

Publicerad 10.11.2023