Kontroll av nykterhet och drogfrihet och konstaterande av misstänkt berusningstillstånd hos samhällspåföljdsklienter och respektive testmetoder (8/004/2021)

Brottspåföljdsmyndigheten anvisning (8/004/2021)

Behörighet: 2 kap. 5 § i lagen om Brottspåföljdsmyndigheten (953/2009)

Gäller: från och med 18 november 2021

Upphäver: Kontroll av alkohol- och drogfrihet och konstaterande av misstänkt berusningstillstånd hos fångar och samhällspåföljdsklienter och respektive testmetoder (3/004/2017) för de delar som gäller samhällspåföljder

Mottagare: Brottspåföljdsmyndigheten

1. Konstaterande av berusningstillstånd och andra allmänna bestämmelser

1. När misstanke om användning av berusningsmedel grundar sig på observation

Bestämmelser om kontroll av nykterhet och drogfrihet finns i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. I lagens 22 § stipuleras gemensamt för alla påföljdsarter att den dömde ska på uppmaning lämna utandningsprov för kontroll av drogfriheten.

Den som avtjänar samhällstjänst, övervakningsstraff eller villkorligt fängelse förenat med övervakning ska på uppmaning lämna urin- eller salivprov. Om den dömde under ett övervakarmöte eller övervakningsbesök eller vid fullgörandet av annan verksamhetsskyldighet av yttre tecken att döma sannolikt är påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel, kan en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten kräva att provet tas. Enda undantaget här är övervakningsstraff, där en tjänsteman har rätt att oanmäld få tillträde till den dömdes bostad mm. (43 § 2 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Test görs alltså inte på klientens begäran, och man kan inte på förhand komma överens om dem i syfte att stöda klienten i hans eller hennes nykterhet oh drogfrihet. I dessa situationer ska klienten hänvisas till missbrukarvården.

Övervakaren eller någon annan tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten eller den biträdande övervakaren ska i närvaro av ett vittne göra yttre observationer om misstänkt berusningstillstånd hos den dömde (18 § i förordningen om verkställighet av samhällspåföljder respektive 1 § i förordningen om verkställighet av den övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff). Som vittne kan även någon annan än en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten fungera. Yttre tecken kan handla om mossigt tal, lukt av alkohol, onormalt eller förändrat beteende, konstiga ögon, klientens bristande förmåga att reagera, fysiska symtom och tecken som syns i hur klienten går, klientens förmåga att svara på tilltal, tid- och platskänsla mm.

Observationer som gäller berusningstillstånd ska alltid registreras av en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten (18 § i förordningen om verkställighet av samhällspåföljder respektive 1 § i förordningen om verkställighet av den övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff). De förfaranden som använts för att göra observationer, personer som varit på plats och andra behövliga uppgifter ska alltid antecknas på blanketten för observationer som gäller berusning. Detta görs i syfte att säkerställa att åtgärderna är trovärdiga och att den övervakades rättsskydd är tillgodosett i tillräcklig grad.

I situationer där endast en biträdande övervakare, en representant för tjänstgöringsplatsen eller en anställd inom missbrukarvården gör observationer om ett misstänkt berusningstillstånd ska observationerna antecknas synnerligen omsorgsfullt. Dessa observationer har betydelse när en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten ska göra en helhetsbedömning av berusningsmisstanken mot den övervakade. Man tar en genomgång av observationerna i samband med att klienten hörs.

Den dömde och hans eller hennes eventuella berusningstillstånd kan observeras också i samband med möten som tas på distans. Om det utifrån yttre tecken konstateras att den dömde är märkbart berusad eller om det finns skäl att misstänka berusning, ska den dömde underrättas om att det pågående mötet avbryts och att observationerna om berusningstillståndet registreras. Ifall den dömde medger att han eller hon använt berusningsmedel och inte kräver att bli testad, kan man i fråga om förseelse mot skyldigheten följa vedertagen praxis. Särskilt svårt att bedöma den dömdes berusningstillstånd kan det vara i ett samtal som sker per telefon. Vid behov kan den dömde då åläggas att ta sig till en lämplig enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten, en hälsovårdscentral eller en enhet som avses i lagen om missbrukarvård (41/1986) för att där lämna urinprov, eller så förfar man på samma sätt som vid berusning på tjänstgöringsställe, dvs. att en stödpatrull rycker ut och tar ett möte med klienten.

Om berusningstillståndet av yttre tecken att döma är uppenbart behöver inget prov eller test tas, om inte den dömde yrkar på det (22 § 2 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Testning rekommenderas dock med tanke på klientens rättsskydd i situationer där man för domstolsbehandling behöver ha exakta uppgifter om berusningstillståndet.

Om klienten utan giltig orsak vägrar lämna utandnings-, urin- eller salivprov, kan det enligt lagen (22 § 3 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder) bestämmas att ett blodprov ska tas på honom eller henne. Att ta blodprov är dock mycket exceptionellt och förutsätter ett beslut av direktören. Till underlag för beslutet ska man noggrant redovisa för observationerna och ange skälen för varför ett blodprov ska tas. Vid beslutsprövningen bedömer man bl.a. huruvida testet är nödvändigt med tanke på klientens rättsskydd, när det gäller att tillgodose kontroll av nykterhet och drogfrihet eller att få fram ett tillförlitligt testresultat. Det rekommenderas att minderåriga inte ska åläggas att lämna blodprov. I stället för blodprov kan berusning hos en person som vägrar att medverka i test i regel konstateras av två tjänstemän. Klienten kan inte själv få välja om han eller hon ska lämna det begärda provet eller hellre gå till blodprov.

1.2. När misstanke om användning av berusningsmedel inte grundar sig på observation

Sekundär information om klientens användning av berusningsmedel ska alltid utnyttjas. Med sekundär information avses information som kommit tillhanda från andra myndigheter eller nätverk. Testning utförs aldrig enbart på grund av sekundär information.

Man ska ta tillräckligt med tid för att kunna åtgärda missbruksproblematiken, ta upp saken med klienten och vid behov uppdatera hans eller hennes plan för strafftiden. Då är det fråga om en väsentlig förändring av förhållandena (14 § och 15 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder gällande komplettering respektive ändring av planen för strafftiden). I situationerna är det väsentligt att klienten bereds möjlighet att uppsöka missbrukarvård.

Om en anställd Brottspåföljdsmyndigheten i sitt arbete har fått kännedom om en person vars behov av socialvård är uppenbart, ska han eller hon styra personen till att söka socialservice eller om personen samtycker till det kontakta den myndighet som ansvarar för den kommunala socialvården, så att stödbehovet kan bedömas. Om samtycke inte kan fås och personen är uppenbart oförmögen att svara för sin omsorg, hälsa eller säkerhet, eller om ett barns bästa absolut kräver det, ska en anmälan utan dröjsmål göras om behovet av socialvård trots sekretessbestämmelserna (35 § i socialvårdslagen).

1.3. Uppskov med eller avbrott i verkställigheten

Man ska ta tillräckligt med tid för att kunna utreda saker, motivera klienten och hänvisa honom eller henne till missbrukarvård. Ett sätt att göra detta är att skjuta upp eller avbryta verkställigheten.

Brottspåföljdsmyndigheten får för viss tid skjuta upp eller avbryta verkställigheten av samhällstjänst, övervakningsstraff, ungdomsstraff och övervakning av villkorligt fängelse för den som hade fyllt 21 år när han eller hon begick brottet, om det finns ett tillfälligt hinder för avtjänande av samhällspåföljden på grund av att den dömde deltar i missbrukarrehabilitering eller av någon annan därmed jämförbar godtagbar orsak. Strafftiden löper inte under uppskovet eller avbrottet (18 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

Användningen av uppskov och avbrott enligt 18 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder är ingalunda begränsad till fall där det är fråga om institutionsvård. Deltagande i missbrukarrehabilitering kan också innebära öppen vård eller att klienten står i kö till bedömning hos missbrukarvården, till öppen vård eller substitutionsbehandling. En förutsättning är att klienten engagerar sig i behandlingen av sitt missbruksproblem. Behandlingsplanen ska dessutom vara på en tillräcklig nivå med tanke på att man lyckas fullföljda samhällstjänsten, vilket innebär att målen ska ha samordnats i fråga om missbrukarvården respektive avtjänandet av samhällspåföljden (12 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Under uppskov eller avbrott kan klienten inte åläggas att infinna sig till sammankomster. Man ska dock även under väntetiden hålla kontakt med klienten, t.ex. per telefon, så att man är på det klara med hur hans eller hennes missbruksbehandling framskrider. Om kontakten med klienten avbryts helt och hållet, upplöses även grunderna för uppskovet. Brottspåföljdsmyndigheten ska återkalla ett uppskov med eller avbrott i verkställigheten, om det framgår att det inte längre finns grunder för uppskovet eller avbrottet (18 § 5 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

Uppskov eller avbrott som avses i 1 eller 2 mom. får fortgå i sammanlagt högst ett år efter det att domen blivit verkställbar (3 mom.). Verkställigheten av samhällstjänst, övervakningsstraff, ungdomsstraff och övervakning av villkorligt fängelse för den som har begått ett brott efter att ha fyllt 21 år kan avbrytas eller skjutas upp för viss tid, om ändrade förhållanden hos den dömde förutsätter nya arrangemang i fråga om verksamhetsskyldigheten eller skyldigheten att stanna på en viss plats. Samhällstjänst, övervakningsstraff och ungdomsstraff kan likaså avbrytas för viss tid om den dömde misstänks ha brutit mot sina skyldigheter och ärendet inte kan utredas omedelbart. Avbrottet får fortgå högst en månad (18 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

2. Kontroll av nykterhet och drogfrihet

En klient som dömts till samhällspåföljd är skyldig att iaktta kravet på drogfrihet och delta i den verksamhet som ingår i samhällspåföljden samt fullgöra de övriga skyldigheter som anges i planen för strafftiden (5 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

Klienten ska avhålla sig från att använda droger i enlighet med vad som i lagen föreskrivs för varje samhällspåföljds del i denna (21 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

2.1. Påföljdsutredning

När påföljdsutredningen håller på att tas fram saknar Brottspåföljdsmyndigheten behörighet att utföra kontroll på klientens nykterhet och drogfrihet genom testning. Om klienten infinner sig till intervju berusad, inleder man inte intervjun, utan man ger klienten en ny tid för sammankomsten. Berusningstillståndet antecknas inte på blanketten för observationer som gäller berusning, men berusningen beaktas dock som ett led i påföljdsutredningen.

När påföljdsutredningen håller på att tas fram genomför man inte vid Brottspåföljdsmyndigheten någon testning, inte ens ifall klienten ber om det. I samband med påföljdsutredningen får man fram information om tidigare missbruk utifrån vad klienten berättar och uppgifter från andra myndigheter.

I samband med påföljdsutredningen ska klienten vid behov ges stöd och hänvisas till missbrukarvård (12 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Användning av narkotika innebär inte automatiskt ett negativt utlåtande, eftersom lagen om verkställighet av samhällspåföljder uttryckligen utgår från att missbruksåtgärdande insatser kan ingå i övervakningsstraff, samhällstjänst och villkorlig övervakning av vuxna. Då bör behovet av missbruksbehandling bedömas i samarbete med missbrukarvården. Om behov av socialvård är uppenbart och personen i fråga samtycker ska man i samverkan med honom eller henne kontakta socialvården, så att stödbehovet kan bedömas (35 § i socialvårdslagen).

2.2. Samhällstjänst

När verkställigheten av samhällstjänsten har inletts får klienten inte använda narkotika. Klienten får inte vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel på platsen för arbete, rehabilitering, utbildning eller någon annan verksamhet som hänför sig till samhällstjänstens verkställighet, eller under sådana sammankomster som verkställigheten kräver (38 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

Kontroll och testning (utandningsprov, saliv, urin- eller blodprov) baserar sig alltid på iakttagelser som man gjort vid en tillställning i anslutning till verkställigheten av samhällstjänst. Brottspåföljdsmyndigheten har inte rätt att övervaka att samhällspåföljdsklienterna avstår från narkotika utanför de tillställningar och tidplansenliga timmar av samhällstjänst som verkställigheten förutsätter.

På sekundär information reagerar man gnom att ta upp frågan med klienten och öka antalet besök till tjänstgöringsstället. Om det på grund av användning eller misstanke om användning av berusningsmedel uppstår oro för att klienten inte kan ges tillträde till tjänstgöringsplatsen, fortsätter man inte med arbetstjänsten. Vid behov kan flera möten användas till att utreda situationen och hänvisa klienten till vård (14 § och 15 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). I oklara situationer räknas inte de timmar som man använt för utredningen till avtjänande av samhällstjänst. När planen gjorts om så att samhällstjänsten kan fortsätta och det inte längre finns behov för eventuella uppskov eller avbrott, stöds det fortsatta avtjänandet genom olika serviceställen med låg tröskel, deltagande i verksamhet ordnas eller godkänns av Brottspåföljdsmyndigheten i enlighet med 37 § eller öppen vård som ordnas av en offentlig eller privat serviceproducent inom social- och hälsovården samt genom att hålla tillräcklig kontakt med klienten, t.ex. genom att öka antalet besök på tjänstgöringsstället.

Det förekommer situationer där klienten efter allt arbete med honom eller henne och ett eventuellt uppskov eller avbrott (18 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder gällande utredning av misstänkta förseelser) bestrider att han eller hon använt narkotika, även om det finns starkt belägg för användningen, t.ex. från andra myndigheter. Då ska en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten bedöma om det går att fortsätta med arbetstjänsten utan missbruksinslag. Om tiden för påföljdens avtjänande håller på att gå ut, kan en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten göra anmälan till åklagaren (19 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder gällande förlängning av avtjäningstiden genom domstolsbeslut) och därvid ge en realistisk beskrivning av klientens situation. Då handlar det inte om grovt brott mot skyldigheter.

Om öppen vård respektive substitutionsbehandling som är inskrivna i tidsplanen för samhällstjänsten ska ett avtal om öppen vård ingås. Den som avtjänar samhällstjänst lämnar genom att underteckna handlingen sitt samtycke till att resultatet av ett prov för att konstatera berusningstillstånd som tagits vid en enhet inom missbrukarvården får delges byrån för samhällspåföljder (25 § och 18 § 4 mom. i förordningen om verkställighet av samhällspåföljder). Då redovisas missbrukarvårdsinsatsen dessutom alltid som en del av planen för strafftiden. Inga sanktioner påförs inte på grund av testning som ingår i missbrukarvården, eftersom missbrukstestningen ska grunda sig på lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Berusningssituationen ska dock alltid tas upp med klienten.

Om klienten infinner sig märkbart berusad till en tidsplanenlig missbruksbehandlingsperiod, förfar man på det sätt som anges i kapitel 3.1 (Konstaterande av berusningstillstånd och andra allmänna bestämmelser; När misstanke om användning av berusningsmedel grundar sig på observation) i förevarande anvisning.

2.3. Övervakningsstraff

Under den tid verkställigheten pågår får klienten inte använda narkotika, alkohol eller något annat berusningsmedel eller vara påverkad av berusningsmedel (49 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

När det gäller övervakningsstraff är bestämmelsen om nykterhet ovillkorlig, vilket innebär att det är förbjudet att använda även mindre mängder rusmedel. I övervakningsstraff förutsätter kontroll av nykterhet och drogfrihet inte att det föreligger misstanke om berusning, utan utandningsprov eller provtagning får också utföras som stickprov.

En tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten har till uppgift att göra både på förhand anmälda och på förhand oanmälda övervakningsbesök till klientens bostad eller på någon annan plats som anvisats för klienten. Nivån på intensiteten i övervakningen ska alltid bestämmas från fall till fall i samverkan med stödpatrullen och övervakaren.

När det gäller övervakningsstraff får man använda s.k. nolltestning när övervakningsstraffet påbörjas. Med det avses det första test som tas när klienten fått sin fotboja och verkställigheten inleds. Om klienten är märkbart berusad, monterar man på honom eller henne inga övervakningsredskap. I dessa situationer är det fråga om användning av rusmedel innan straffet påbörjats, och därför handlar det inte om någon rusmedelsförseelse. I fråga om relativt låga promilletal ska man alltid från fall till fall noga överväga hur man förfar och göra detta i samråd med stödpatrullen och en brottspåföljdsanställd (eller vid behov den jourhavande chefen). Däremot när ett positivt resultat av drogtest föreligger demonterar man övervakningsredskapen och gör ett avbrott i verkställigheten för viss tid (18 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Längden på avbrottet (i upp till 30 dagar) bestäms utifrån vilken substans det är fråga om och vilken tid som behövs för att få testresultatet verifierat.

I fall av övervakningsstraff förbinder sig den dömde genom att underteckna vårdkontraktet om institutionsvård respektive öppen vård till att resultat av test som ingår i behandlingen står till Brottspåföljdsmyndighetens förfogande (27 § i förordningen om verkställighet av samhällspåföljder). Då redovisas missbrukarvårdsinsatsen dessutom alltid som en del av planen för strafftiden. Inga sanktioner får påföras på grund av testning som ingår i missbrukarvården, men klienten fråntas övervakningsredskapen och verkställigheten avbryt (18 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Under avbrottet ska man i samarbete med missbrukarvården säkerställa att stödåtgärderna är tillräckliga. Längden på avbrottet (i upp till 30 dagar) betingas av hur övervakningsstraffet kan komma att fortsättas utan missbruksinslag.

Också när det på grund av test eller iakttagelser som en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten har gjort konstateras att klienten är påverkad av alkohol eller missbruk av läkemedel eller narkotika, fråntas övervakningsutrustningen och verkställigheten avbryts (18 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder) för att utreda förseelse mot skyldigheter.

2.4. Övervakning av den som dömts till villkorligt fängelse

Den som dömts till villkorligt fängelse förenat med övervakning får inte vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel under övervakarmötena eller under den verksamhet eller de sammankomster som verkställigheten av övervakningen förutsätter (61 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

Testning baserar sig på observationer som gäller användning av berusningsmedel och som man gör under övervakningsmöten eller tillställningar som hänför sig till verkställigheten, där den som dömts till villkorligt fängelse och övervakning är skyldig att hålla sig nykter och drogfri (61 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). När en klient avtjänar villkorligt fängelse som har förenats med övervakning är han eller hon skyldig att utöver utandningsprov lämna ett saliv- eller urinprov som föranleds av observationerna.

När det gäller villkorligt bestraffade ska testningen betraktas som så att man går in för att påverka hans eller hennes användning av rusmedel snarare än att man utreder förseelse mot skyldighet. Det primära förfarandet är att diskutera saken med klienten, motivera och eventuellt hänvisa till vård. Man ska också överväga för- och nackdelarna med testning med tanke på att skapa en förtroendefull relation med klienten. När det gäller minderåriga bör behovet av testning övervägas särskilt noggrant. I synnerhet i situationer där klienten medger rusmedelsanvändningen eller där berusningstillståndet är uppenbart, medför ett test inget mervärde (22 § 2 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

2.5. Ungdomsstraff

Den som dömts till ungdomsstraff får inte vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel under övervakarmötena eller på platsen för arbete, rehabilitering, utbildning eller någon annan verksamhet som hänför sig till verkställigheten eller under sådana sammankomster som verkställigheten förutsätter (65 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

Unga som dömts till ungdomsstraff kan åläggas att lämna utandningsprov på grund av observation vid tillställningar i anslutning till verkställigheten (22 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). När det gäller minderåriga bör utandningsprovet dock betraktas som så att man går in för att påverka hans eller hennes användning av rusmedel snarare än att man utreder förseelse mot skyldighet.

Den som dömts till ungdomsstraff får inte åläggas att genomgå narkotikatest, eftersom det inte finns någon bestämmelse som tillåter det.

2.6. Övervakning av den som frigetts villkorligt

Den dömde som frigetts villkorligt och står under övervakning får inte vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel under övervakarmötena eller under den verksamhet eller de sammankomster som verkställigheten av övervakningen förutsätter (72 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

En klient som har försatts i villkorlig frihet kan åläggas att lämna utandningsprov, om klienten efter yttre tecken att bedöma är berusad vid övervakningsmöten (22 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Blodprov får endast användas i situationer där klienten vägrar att medverka i utandningsprov.

När klienten medger rusmedelsanvändningen eller berusningstillståndet är uppenbart, medför ett test inget mervärde till situationen. I arbetet med dem som fått villkorlig frihet betonas hänvisning till missbrukarvård och reducering av olägenheterna.

Om den dömde har förbundit sig till sådan läkemedelsbehandling som avses i 70 § 1 mom. 4 punkten i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, ska han eller hon lämna urin- och blodprov som är nödvändiga för att övervaka användningen av medicineringen och tillgodose säkerheten i vården. Den dömde är skyldig att infinna sig till ett särskilt bestämt universitetssjukhus eller en enhet inom den specialiserade sjukvården för att lämna provet.

2.7. Övervakningstid som hör till kombinationsstraff

Den övervakade får inte vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel under övervakarmötena eller på platsen för arbete, rehabilitering, utbildning eller någon annan verksamhet som hänför sig till verkställigheten av övervakningstiden eller under sådana sammankomster som verkställigheten förutsätter. Under övervakningstiden får den övervakade inte använda narkotika (5 § i lagen om verkställighet av kombinationsstraff).

Den övervakade ska för kontroll av drogfriheten på uppmaning lämna utandnings-, saliv- eller urinprov 13 § 1 mom. i lagen om verkställighet av kombinationsstraff). När det gäller kombinationsstraff förutsätter en kontroll inte misstanke om den övervakades berusningstillstånd, såsom t.ex. vid verkställigheten av samhällstjänst, utan testning är möjlig vid tillställningar som förutsätter nykterhet och drogfrihet utan att någon konkret misstanke om berusning föreligger. Kontroll får endast utföras i samband med tillställningar som hänför sig till verkställigheten.

Om den övervakade vägrar lämna utandnings-, urin- eller salivprov utan giltig orsak, kan det bestämmas att blodprov ska tas på honom eller henne (13 § 2 mom. i lagen om verkställighet av kombinationsstraff), om det behövs för att tillgodose kontroll av nykterhet och drogfrihet eller för att få fram ett tillförlitligt provresultat.

Om den övervakade på basis av ett saliv- eller urinprov konstateras ha använt berusningsmedel, ska resultatet verifieras av ett laboratorium. Förfarandet är detsamma även om resultatet av snabbtestet är negativt, om det finns anledning att misstänka att resultatet är felaktigt (13 § 3 mom. i lagen om verkställighet av kombinationsstraff).

Om verksamheten under övervakningstiden innefattar deltagande i rehabilitering eller om den övervakade får substitutionsbehandling, får Brottspåföljdsmyndigheten för att konstatera berusningstillståndet använda det prov för att konstatera berusningstillstånd som tagits vid den berörda anstalten eller enheten. Den övervakade ska ge sitt skriftliga samtycke till att resultatet av det ovannämnda provet delges, när ett vårdkontrakt ingås (1 § 3 mom. i förordningen om verkställighet av den övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff) Inga sanktioner påförs inte på grund av positivt utfall i testning som ingår som ett led i missbruksbehandlingen.

Om verifiering av ett test som en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten har genomfört visar att den övervakade har använt narkotika, ska Brottspåföljdsmyndigheten med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 23 § dessutom iaktta 2 kap. 13 § 2 mom. i strafflagen där det föreskrivs att polisen ska underrättas om saken.

3. Test som används för kontroll av nykterhet och drogfrihet

Brottspåföljdsmyndigheten konkurrensutsätter leverantörerna av urin- och salivtest med regelbundna mellanrum. Brottspåföljdsmyndigheten förutsätter att alla enheter endast anlitar de utvalda leverantörerna. Test från andra leverantörer får inte användas.

Testningen utförs alltid antingen av en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten eller en tjänsteman kan ålägga klienten att ta sig till en lämplig enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten, en hälsovårdscentral eller en enhet avsedd i lagen om missbrukarvård för att lämna urinprov (22 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Med dessa enheter ska ett separat avtal om testningen vara ingånget på förhand. Tjänstgöringsstället eller platsen där samhällspåföljd avtjänas har inte rätt att företa testning av klienten med stöd av lagen om verkställighet av samhällspåföljder.

Anledningen till provtagningen ska uppges till klienten redan i det skede då han eller hon underrättas om att provtagning kommer att äga rum. När man begär klienten att lämna urin- eller salivprov på grund av att man har skäl att misstänka att han eller hon är påverkad av alkohol, annat berusningsmedel eller dopningsmedel, ska grunden för misstanken alltid registreras i klientinformationssystemet (anmälan om berusning/berusningsanmälan) (18 § 1 mom. i i förordningen om verkställighet av samhällspåföljder). En annan tjänstemans närvaro behövs inte, om man är överens med klienten om att han eller hon är påverkad. Om det är uppenbart att ärendet eller situationen kan ge upphov till konsekvenser, är det skäl att ta en annan tjänsteman till platsen, om inte annat så för att tillgodose säkerheten.

Testningen i sin helhet ska vara tillförlitligt dokumenterat i klientinformationssystemet i enlighet med proceduren. Detta innebär till exempel att när ett test görs på grund av observationer, ska en observationsblankett gå att finna. Även uppgift om att klienten yrkat på att resultatet verifieras samt lämnat utandnings-, urin- eller salivprov och blodprov samt att resultatet verifierats av ett laboratorium ska antecknas (18 § 2 mom. i förordningen om verkställighet av samhällspåföljder Om klienten vägrar att lämna prov för testet, ska testningsförloppet registreras i klientinformationssystemet.

3.1. Testmetoder

3.1.1. Utandningsprov

När klientens berusningstillstånd misstänks bero på förtäring av alkohol, ska man kräva att klienten utför utandningsprov (22 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Utandningsprov kan användas vid samtliga samhällspåföljder, dock inte vid det skedet då man håller på att ta fram en påföljdsutredning.

Utandningsprovet tas med en alkometer, som mäter koncentrationen av alkohol i utandningsluften. Resultatet från utandningsprovet och de övriga iakttagelserna bör stödja varandra. Stiger promilletalet vid ett alkometertest ska testet tas om efter 15–30 minuter. Alkometern ska kalibreras med den regelbundenhet som tillverkaren fastställt.

3.1.2. Saliv- och urinprov

Saliv- och urintest kan användas i anslutning till samhällstjänst, övervakningsstraff, övervakning av den som dömts till villkorligt fängelse och under övervakningstiden för kombinationsstraff. Saliv- och urinprov är snabbtest som används för att upptäcka narkotika. Vid samhällspåföljder testar man inte alkohol genom urinprov.

I praktiken är salivprov det primära vid samhällspåföljder (RP 215/2014, 66–67). Salivprovets prioritering grundar sig på den praktiska testsituationen, i vilket tillstånd testet går att genomföra, om det finns en testtagare att tillgå som är av samma kön som den som ska lämna urinprov, den tid som det tar att genomföra testet osv.

Urintest får användas i stället för salivtest när det finns ett särskilt behov för det. En sådan situation kan närmast uppstå i samband med övervakningsstraff, när det finns behov av att undersöka droganvändning under en längre tidsperiod. Även då ska man försäkra sig om att omständigheterna är lämpliga för att tagning av urinprov. Det går inte att välja mellan olika test med hänsyn till testets tillförlitlighet eller misstänkt berusningsmedel, eftersom testen kan sändas vidare för analys på ett kontrollaboratorium. För konstaterande av misstänkt berusning behövs oftast inget urintest, eftersom salivtest praktiskt taget alltid är ett alternativ.

Efter att beslut om att urinprov ska utkrävas har fattats ska man oavbrutet övervaka klienten. I väntan på att provet ska lämnas ska klienten placeras i ett rum där han eller hon inte fritt kan förtära vätska. Den som övervakar testet ska alltid försäkra sig om att urinen faktiskt härstammar från den som ska lämna provet. Klienten ska ges en ren behållare att lämna provet i, som endast är avsedd för detta ändamål. Tjänstemannen ska anteckna klientens namn på sidan och på locket av behållaren innan den ges till klienten.

Om klienten trots försök inte lyckas lämna något prov, kan man ge honom eller henne vätska och extra tid. Det är viktigt att notera att provtagningen kan försvåras av att klienten är spänd eller nervös eller lider av en sjukdom som försvårar urinering eller av någon annan motsvarande orsak. Om klienten inte förmår lämna urinprov, kan ett salivtest alternativt utföras på honom eller henne. I en situation där klienten inte lyckas lämna något urinprov, ska testningsförloppet registreras i klientinformationssystemet.

3.1.3. Blodprov

Blodprov kan användas vid alla samhällspåföljder, även om blodprov i fråga om den som beviljats villkorlig frihet endast får användas för alkoholtest när klienten vägrar lämna utandningsprov. När det gäller minderåriga rekommenderas inte användning av blodprov.

Om klienten utan giltig orsak vägrar medverka i ett utandningsprov, urin- eller salivprov, kan direktören för byrån för samhällspåföljder besluta att ett blodprov ska tas. Provet får endast tas av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården med lämplig utbildning. Detta betyder att byrån ska ha ett avtal med en för ändamålet lämplig enhet inom hälso- och sjukvården.

3.2. Omständigheter kring provtagning

3.2.1. Kompetens och provtagningssituation

Chefen för en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller en tjänsteman som denne förordnat ska se till att de tjänstemän, stödpatruller och övervakare som utför test är på behörigt sätt utbildade i särfrågor som gäller kontroll av alkohol- och drogfrihet, användning av test och testsituationer, däribland kvinnospecifika frågor.

Om kontroll av nykterhet och drogfrihet förutsätter att klienten ska klä av sig, ska den som utför provtagningen vara av samma kön som klienten. Testsituationen och omständigheter i anslutning till den, såsom nakenhet, kan också vara oroskapande och jobbiga för klienten på grund av hans eller hennes traumabakgrund. I dess fall ska provtagningen ske på ett särskilt finkänsligt sätt. Vid provtagningen ska man alltid fästa uppmärksamhet vid klientens personliga integritet.

Utrymmet eller lokalen där prov tas ska planeras så att övervakning går lätt att genomföra. Skyddet för klientens personliga integritet ska säkerställas när det gäller lokalen där prov ska lämnas.

Vid alla provtagningar ska det säkerställas att provet inte kan manipuleras och att inga föroreningar kommer med i provet. Dessutom ska den som analyserar provet vara omsorgsfull så att provet inte i något skede av testningen kan blandas ihop med andra prov. När tester utförs ska leverantörens anvisningar följas. Detta är angeläget även med tanke på testresultatens tillförlitlighet.

3.2.2. Verifiering av prov

Positiva screeningutfall ska verifieras av ett kontrollaboratorium. Laboratoriet ska uppfylla kvalitetskraven för genomförande av narkotikatest.

I situationer där klienten är klart under påverkan av en drog, men screeningen är negativ, är det motiverat att låta genomföra antingen en verifiering på den misstänkta drogen eller en screening på bred bas (22 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). I praktiken innebär detta att t.ex. när det gäller samhällstjänst där man testar endast när det finns grundad anledning att misstänka berusningstillstånd skickas resultatet alltid till verifiering. För den tid som det tar at utreda saken kan det i samhällstjänst och övervakningsstraff göras ett avbrott för viss tid (18 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). På detta sätt tillgodoser man säkerheten på tjänstgöringsstället eller platsen där samhällspåföljden avtjänas, behandlar klienterna på ett enhetligt sätt och får säker klarhet i huruvida observationen som gäller yttre tecknen berodde på att klienten var berusad.

Det är värt att notera att det tar längre för verifieringslaboratoriet att analysera en omfattande screening, ifall enheten beställer verifiering av preparat som avviker från de mest vanliga narkotika (t.ex. anabola steroider). I så fall är det befogat att anteckna i blanketten som går till verifieringslaboratoriet att de kan meddela resultaten på enskilda drogen innan analysen i sin helhet är fullbordad.

Proven ska skickas för verifiering utan onödigt dröjsmål. Har man kännedom om att det finns sådana medicineringar som inverkar på verifieringen av provet, kan klienten ombes lämna uppgifter om sin eventuella medicinering under två föregående månader. Uppgifterna om medicineringen kan också skickas i efterhand med fax eller krypterat mejl, om man inte får iväg dem tillsammans med provet. Då kan verifieringslaboratoriet beakta hur medicineringen påverkar testresultatet. I följebrevet ska man uppge det faxnummer eller den mejladress som laboratoriet ska skicka verifieringssvaret till.

Bekräftas ett positivt resultat betyder det att den verifierade drogen har hittats i provmaterialet. Då man utvärderar resultaten bör man beakta hur en eventuell medicinering påverkar testresultatet.

4. Påföljder för förseelse av skyldigheter

Om det på basis av utandningsprov konstateras att den dömde är påverkad av alkohol, ska Brottspåföljdsmyndigheten vidta de åtgärder som avses i 25 § eller 26 §. Om det verifierade resultatet visar att den dömde har använt narkotika eller läkemedel som han eller hon inte har rätt att använda, ska Brottspåföljdsmyndigheten vidta de åtgärder som avses i lagens 26 § (22 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).

Om den dömde misstänks ha brutit mot sina skyldigheter på något annat sätt än på det grova sätt som avses i 26 §, ska Brottspåföljdsmyndigheten göra en utredning om saken. Om utredningen ger vid handen att den dömde har förfarit i strid med de skyldigheter han eller hon ålagts, ska Brottspåföljdsmyndigheten ge honom eller henne en skriftlig varning. Om brottet mot skyldigheterna konstateras vara ringa och är upprepat, kan den dömde ges en anmärkning (25 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Sanktionerna, som går från lindriga anmärkningar och gradvis blir mer seriösa, är tänkta att ge klienten tillfälle att tänka kring sitt missbruk och ändra på saker och ting så att han eller hon lyckas hålla sig nykter och drogfri.

Om den dömde trots en skriftlig varning på nytt eller annars uppsåtligen och grovt bryter mot sina skyldigheter, ska Brottspåföljdsmyndigheten vidta åtgärder för att föra saken till åklagarens och domstolens behandling (26 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). I praktiken innebär detta att ett positivt narkotikatest ska anmälas till åklagaren. I fråga om dem som dömts till villkorligt fängelse har Brottspåföljdsmyndigheten dock möjlighet att bedöma om det är uppenbart onödigt att göra en anmälan, dvs. om det är möjligt att uppnå samma resultat genom att effektivisera stödåtgärderna. När det gäller samhällstjänst, övervakning av villkorligt fängelse och villkorlig frihet bedömer åklagaren helhetssituationen innan han eller hon fattar beslut om huruvida han eller hon ska föra ärendet till domstolen. Särskilt när det gäller ovan angivna påföljder ska det i anmälan till åklagaren lämnas tillräckligt med uppgifter om klientens situation. Däremot när det gäller övervakningsstraff, ungdomsstraff och övervakningstiden för kombinationsstraff, tar åklagaren ärendet till domstol om han eller hon anser att klienten har brutit mot sina skyldigheter på ett grovt sätt.

I situationer där berusningsförseelser föreligger ska man bedöma om det finns behov av att ändra eller precisera de mål som uppställts i planen för strafftiden, oberoende av vad som blir påföljden för förseelsen. Det är dessutom väsentligt att tillsammans med klienten planera för hur verkställigheten kommer att framskrida och hur kontinuiteten i missbrukarvårdsinsatserna tryggas även då när påföljden kan bli förvandling av straffet till ovillkorligt fängelse. Utredningen görs i mån av möjlighet av klientens egen övervakare. Att bli hörd i ärendet är frivilligt för klienten, därför testar man inte i situationer som hänför sig till hörandet.

Arto Kujala
Generaldirektör för brottspåföljdsmyndigheten

Sanna Kohvakka
Specialsakkunnig