Kontroll avnykterhet och drogfrihet och konstaterande av misstänkt berusningstillstånd ochrespektive testmetoderRISE/3885/2025

Brottspåföljdsmyndighetens anvisning RISE/3885/2025

Behörighet: 2 kap. 6 § i lagen om Brottspåföljdsmyndigheten

Gäller: från och med den 1 oktober 2025

Häver: Kontroll av alkohol- och drogfrihet och konstaterande av misstänkt berusningstillstånd och respektive testmetoder (9/004/2021)

Mottagare: Brottspåföljdsmyndigheten

1. Fängelse

1.1. Kontroll av nykterhet och drogfrihet och konstaterande av misstänkt berusningstillstånd

Man ska alltid ingripa i misstänkt eller uppenbart berusningstillstånd eller användning av dopningsmedel hos en dömd fånge eller en häktad person och i tillämpliga delar även hos en dömd fånge som befinner sig i övervakad frihet på prov (som längre ner i förevarande anvisning även kallas för fånge). Berusningstillstånd konstaterar man genom att observera fången eller ålägga fången att lämna urin-, saliv- eller blodprov eller att utföra utandningsprov.

Olaglig användning av narkotika är rubriceras i 50 kap. 2 a § i strafflagen som straffbart bruk av narkotika, med böter eller fängelse i upp till sex månader som påföljd. Straffbart bruk av narkotika som ägt rum i ett fängelse kan handläggas inom ramen för disciplinärt förfarande i fängelset, om inte skäl föreligger att hänskjuta ärendet till förundersökning. Om en fånge använder narkotika utanför fängelset, till exempel på permission, ska undersökningen av ärendet i enlighet med 2 kap. 13 § 2 mom. i strafflagen hänskjutas till polisen.

En fånge som är förlagd på en kontraktsavdelning kan dessutom screenas som ett led i rehabiliteringen. På kontraktsavdelningarna ska man se till att fångarna testas tillräckligt ofta och att ingen faller ur ramen för testningen. En viktig faktor för en effektiv kontroll av nykterhet och drogfrihet anses vara ett visst överraskningsmoment i testningen och att det inte går att räkna ut på förhand vem som ska bli testad.

Med tanke på korrekt bemötande av fången är det skäligt att man undviker att testa i situationer eller under förhållanden där det är svårt att lämna ett prov. Således ska man undvika att begära om ett urinprov omedelbart efter en vätskekrävande aktivitet.

Om berusningstillståndet är uppenbart av yttre kännetecken att döma krävs inget prov, om inte den fången yrkar på det. Utredningen av berusningstillståndet får grundas på observationer som man gjort på fången. Fången och hans eller hennes beteende kan observeras och vid behov följas upp under en längre tid. Observationer som hänför sig till berusningstillståndet ska antecknas på en blankett som fastställts av Brottspåföljdsmyndigheten och sparas i klientinformationssystemet. Två tjänstemäns samstämmiga iakttagelser av berusningstillståndet är i princip tillräckligt för att bevisa att fången är påverkad.

Misstänker man berusningstillstånd ska man ge fången möjlighet att testa sig. Om ett snabbtest faller ut negativt och står i strid med tjänstemännens iakttagelser, ska testet sändas till verifiering för att utesluta en motsägelsefylld syn på saken.

En fånge kan åläggas att lämna utandnings-, saliv- eller urinprov för utredning av förutsättningarna för eller kontroll av skyldigheten avseende drogfrihet i samband med oövervakade besök, besök av barn, placering på en kontraktsavdelning, permission, tillstånd som avser studier, civilt arbete övervakad verksamhet utanför fängelset eller för placering i en öppen anstalt, i en anstalt utanför fängelset eller placering i övervakad frihet på prov 16 kap. 7 § i fängelselagen).

Positiva snabbtestresultat som sannolikt beror på substitutionsbehandling ska i regel inte påverka pågående tillståndsprövning.

Testningen ska ske på ett finkänsligt sätt. Det är ytterst viktigt att respektera människovärdet hos den lämnar prov och förfara korrekt vid själva provtagningen. Man ska reservera tillräckligt med tid för provtagningen.

Tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten ska endast utföra drogtestning enligt fängelselagen. Testning för hälso- eller socialvård faller utanför deras behörighet. Från detta kan inte avvikas med fångens samtycke.

1.2. Test som används för kontroll av nykterhet och drogfrihet

Testning sker med stöd av fångens frivilliga åtagande

Test som grundar sig på en frivillig förbindelse kan i slutna fängelser utföras endast på kontraktsavdelning där fången har förbundit sig att lämna prov. En förutsättning för placering i öppen anstalt är att man förbinder sig till nykterhet och drogfrihet och samtycker till tillhörande kontroll.

Att konstatera användning av alkohol och droger genom tester

Brottspåföljdsmyndigheten konkurrensutsätter leverantörerna av urin- och salivtest med regelbundna mellanrum. Brottspåföljdsmyndigheten förutsätter att alla enheter endast tyr sig till de utvalda leverantörerna.

Underrättande av fången om att testning ska ske

Anledningen till provtagningen ska anges redan i det skede då fången underrättas om att provtagning ska ske. När man begär urin- eller salivprov på grund av att man har skäl att misstänka att fången är påverkad av alkohol, annat berusningsmedel eller dopningsmedel, ska grunden för misstanken alltid registreras i klientinformationssystemet. Det ska dessutom antecknas om berusningstillståndet är uppenbart av yttre kännetecken att döma.

Innan ett prov tas ska fången underrättas om att ifall provet sänds till ett certifieringslaboratorium, kommer man att begära fånghälsovården att tillställa laboratoriet uppgifterna om fångens medicinering. På detta sätt kan man säkerställa att ett eventuellt positivt testresultat kan förklaras med fångens medicinering. Fången kan om han eller hon så önskar förbjuda att uppgifterna tillställs, och detta ska ske skriftligen i samband med provtagningen. Ifall fången motsätter sig till att medicineringsuppgifterna tillställs och certifieringslaboratoriets resultat faller ut positivt, konstaterar man att provet har resulterat positivt.

1.2.1. Testmetoder

Utandningsprov

När man misstänker att fångens berusningstillstånd beror på förtäring av alkohol, ålägger man fången att lämna utandningsprov. Utandningsprovet tas med en alkometer eller motsvarande anordning som mäter koncentrationen av alkohol i utandningsluften. Stiger promilletalet vid ett alkometertest ska testet tas om efter 15–30 minuter. Alkometern ska kalibreras med den regelbundenhet som tillverkaren fastställt.

Urintest

Det mest tillförlitliga och primära sättet för att upptäcka eventuell användning av narkotika, dopningsmedel eller alkohol är att analysera ett prov på personens urin, eftersom koncentrationerna i urinen ger utslag under en längre tid än vad de gör i saliv eller blod. Snabbtest uppvisar inte användning av dopningsmedel. För att kunna fastställa användning av dopingmedel krävs att ett prov på urin tas, som alltid ska skickas till ett verifieringslaboratorium för analys.

Det går att testa för alkohol på urinprov med hjälp av test från leverantören av urintestet. På öppna anstalter, på kontraktsavdelningar i slutna fängelser och i övervakad frihet på prov kan man ta urinprov på en fånge i syfte att testa honom eller henne för alkohol, i första hand som ett medel för att föra saken på tal. Har fången förbundit sig till ett missbruksåtgärdande program, lämpar sig testet också för den helhetsprövning som är ett led i bedömningen av styrkan i engagemanget.

Att testa för alkohol med urinprov kan man även i sådana situationer där det föreligger skäl att utreda att fången inte har gjort sig skyldig till brott mot villkoren utanför fängelset, till exempel när han eller hon har varit ute på permission.

Om testresultatet visar att fången har förtärt alkohol, ska urinprovet sändas till verifieringslaboratoriet för verifiering.

Salivtest

Salivtest är i underordnad roll i förhållande till urintest eftersom salivtest inte upptäcker alla typer av droger på ett tillfredsställande sätt. Dessutom ger saliv utslag för droger under en avsevärt kortare tid än urin. Salivprov kan skickas till verifieringslaboratoriet för en mer ingående analysering. Ett positivt testresultat måste sändas till certifieringslaboratoriet för verifiering.

Blodprov

En fånge som vägrar att lämna utandnings-, urin- eller salivprov kan åläggas att lämna blodprov. Blodprov kan också tas för att säkerställa kontroll av nykterhet och drogfrihet eller för att få ett tillförlitligt testresultat. Det kan till exempel handla om situationer där man inte lyckas ta urinprovet på fången eller dess tillförlitlighet är ifrågasatt, exempelvis på grund av manipulation. Tröskeln för att ta blodprov är hög, och i första hand bör man försöka få ett tillförlitligt prov med andra metoder. Vid behov kan till exempel ett nytt urinprov tas istället för det otillförlitliga provet. Till underlag för beslutet ska man noggrant redovisa för iakttagelserna och lämna grunder för beslutet som ska tas. Fången kan inte få själv välja om han eller hon ska lämna det begärda provet eller hellre gå till blodprovet. Beslutet där det bestäms att blodprov ska tas måste vara med när man tar fången till undersökningen.

Fängelset ska se till att det finns en leverantör (laboratorium) man ingått avtal med som kan ta blodprov. Blodprov tas mycket sällan, och det är mycket svårt att riksomfattande upphandla laboratorier som analyserar dem. En möjlighet är att varje brottspåföljdscentral letar fram ett lämpligt laboratorium inom det egna brottspåföljdsområdet som kan ta an blodprov inom området i fråga.

1.2.2. Omständigheter kring provtagning

Utbildning

Tjänstemannen som ansvarar för säkerheten i fängelset ska se till att personalen har utbildats i att missbrukstesta och vid behov ges utbildning till exempel i samband med könssensitiv provtagning. Testarens chef ska försäkra sig om att testaren kan utföra testet på behörigt sätt.

Utrymme för provtagning

Utrymmet eller lokalen ska planeras så att övervakning går lätt att genomföra. Skyddet för fångens personliga integritet ska tillgodoses i lokalen. I provtagningsutrymmet ska det i mån av möjlighet finnas till exempel ett genomskinligt spegelglas, bakom vilket övervakaren kan övervaka provtagningen.

Provtagningsutrustning

Fången ska ges ett rent kärl att lämna provet i, som endast är avsett för detta ändamål. Tjänstemannen ska anteckna fångens namn och fångnummer på själva provburken och locket till burken innan den ges till fången. Efter testningen ska fångens uppgifter avlägsnas från burken och locket så att uppgifterna inte går att läsa på dem.

Övervakning av den som ska lämna urinprov

Efter att beslut om att urinprov ska utkrävas, ska man be fången att lämna provet. Om fången inte förmår lämna prov omedelbart efter begäran, ska fången placeras i ett utrymme där han eller hon inte har fri tillgång till vattenförtäring.

Övervakaren ska alltid försäkra sig om att fången inte manipulerar provet när han eller hon lämnar det, utan att urinen faktiskt härstammar fången själv. Övervakaren ska vara av samma kön som fången och höra till Brottspåföljdsmyndighetens personal. Om det vid tidpunkten för testningen inte finns en enda anställd av samma kön i fängelset, ska man ta ett salivtest i stället för urinprovet. När man övervakar fången som ska lämna prov ska dennes personliga integritet tillgodoses, och som regel bör det endast vara en övervakare som övervakar provtagningen.

I vissa situationer kan det vara motiverat att flera tjänstemän är närvarande, till exempel på grund av fångens eget uppförande. Om det anses att två tjänstemän ska vara närvarande vid urintest, torde man även i så fall kunna anse det tillräckligt med att endast en av tjänstemännen aktivt övervakar lämnandet av provet och har ögonkontakt med provet som lämnas.

Innan provet lämnas ska fången tvätta händerna och övervakaren försäkra sig om att fången inte har fäst på sin kropp någonting som skulle kunna förvränga provresultatet. Skulle det vara nödvändigt att ta av en del av fånges klädsel för att kontrollera att det inte har fästs något förbjudet på hans eller hennes kropp, ska fången ges till exempel en badkappa för att han eller hon inte ska behöva lämna provet naken. Det ska vara en ren badrock som används vid varje tillfälle. Övervakningen av hur provet lämnas ska ske på alla sätt så diskret som möjligt.

Förutom kvinnliga fångar kan också en manlig fånge efter prövning från fall till fall ges möjlighet att lämna urinprov i sittande ställning, om det i sammanhanget går att på ett tillräckligt sätt försäkra sig om att fången varken har fäst något sådant i kroppen som ska kunna ha bäring på provets riktighet eller kan manipulera provet på något annat sätt. Ett dylikt förfarande kan dessutom underlätta lämnandet av provet för dem som har svårt att urinera eller att lämna ett prov under kontrollerade förhållanden.

Testning av prov

När prov analyseras med snabbtest ska testaren vara särskilt uppmärksam på att proven inte kan blandas ihop i något som helst skede av testningen. Ett prov från endast en fånge i taget får finnas framme på bordet i testningslokalen, och testet ska fullbordas och vid behov läggas in i en påse som ska till verifieringslaboratoriet innan ett nästa prov plockas fram och ställs på samma bord.

Provtagningen och hanteringen av provet ska utföras på ett tekniskt tillförlitligt sätt så att olika proven inte kan blandas ihop och inga främmande ämnen kan komma in i provet. Provgivarens förtroende för förfarandets riktighet kan väsentligt ökas till exempel genom att ha ändamålsenliga märkningar på provburken. Den som tar testet ska ha skyddshandskar på under hela provtagningen.

När test utförs ska leverantörens anvisningar följas. Detta är angeläget även med tanke på testresultatens tillförlitlighet. Fången har inte rätt att närvara medan provet testas, och analys av urinprovet förutsätter inte heller av någon anledning att fången är närvarande.

Om fången trots försök inte förmår lämna något urinprov

Om fången trots försök inte lyckas med att lämna något prov eller om det inte finns tillräckligt av det för testning och eventuell verifiering, kan man ge honom eller henne ca 4 dl vatten eller annan vätska. Det ska göras en anteckning i klientinformationssystemet om det faktum att man gett fången att dricka och hur mycket som man gett. Fången ska ges minst tre timmar tid att lämna ett urinprov. Om fången inte förmår att lämna något prov när det begärs, ska han eller hon beredas tillfälle att vänta tills att provet går att lämna i ett utrymme som lämpar sig för sådan väntan, annat än provtagningsrummet.

Det är angeläget att notera att lämna prov kan förhindras på grund av spänning, någon sjukdom som orsakar urineringssvårigheter eller av någon annan motsvarande orsak. I så fall är det rimligt att ge fången mer än tre timmar tid att ta fram provet. Personalen ska informera fången om denna möjlighet, när han eller hon trots försök inte lyckas lämna provet inom utsatt tid. Hur mycket mer tid som ges ska tjänstemannen pröva från fall till fall efter den aktuella situationen. Om fången inte lyckats lämna urinprovet inom tre timmar, ska man anteckna i klientinformationssystemet om han eller hon har getts mer tid för att lämna provet, och ifall ingen mer tid getts, ska detta motiveras. Om fången inte förmår att lämna provet varken inom utsatt tid eller inom ramen för den förlängda tidsfristen, ska saken tolkas som vägran, inte som ett positivt resultat.

I en situation där fången inte lyckas lämna något urinprov inom varken utsatt tid eller eventuell tilläggstid, ska testningsförloppet antecknas i klientinformationssystemet. Samtidigt ska fångens syn på testningen och testningsförloppet antecknas (hörande av fången).

Om fången av medicinska skäl inte kan lämna urinprov, kan det vara motiverat att i förekommande fall använda salivtest istället.

Om fången vägrar att lämna ett prov för kontroll nykterhet och drogfrihet

Vägran att medverka i ett test kan inte tolkas som ett positivt testresultat. Vägran, liksom även andra uppgifter om fången och hans eller hennes beteende, kan dock beaktas som ett led i beslutsprövningen som gäller fången. När en fånge vägrar att medverka i kontroll av nykterhet och drogfrihet, ska man sammanställa en anmälan där grunden för vägran alltid ska antecknas.

Verifiering av prov

Positiva urin- och salivprov bör verifieras genom laboratorieundersökning. Om fången är i substitutionsbehandling och snabbtestet är positivt för substitutionsläkemedlet, och det inte finns misstanke om intag av andra ämnen, behöver provet inte skickas för verifiering.

Fånghälsovårdens personal får inte lämna ut enskilda fångars hälsouppgifter (medicineringsuppgifter), inte ens för att förklara ett positivt testresultat. I sådana fall måste ett positivt testresultat verifieras.

Verifiering begärs i regel endast för den substans som testet visar. En bred narkotikaverifiering kan göras om det finns motiverad anledning. Det kan till exempel vara misstanke om användning av designdroger eller sådana ämnen som inte syns i snabbtest. I situationer där fången är klart påverkad, men snabbtestet är negativt, är det motiverat att låta utföra antingen en verifiering på den misstänkta drogen eller en omfattande narkotikascreening.

Det är värt att notera att det tar längre än normalt för verifieringslaboratoriet att analysera en omfattande narkotikascreening, ifall fängelset beställer en verifiering på en substans som avviker från de mest vanliga narkotika (till exempel anabola steroider, etylglukuronid, GHB). Det är befogat att anteckna i följebrevet som går till verifieringslaboratoriet att de kan meddela resultatet på den enskilda drogen innan analysen i sin helhet är fullbordad.

När man skickar prov till verifiering från öppen anstalt bör man i följebrevet till laboratoriet ange att provet kommer från en öppen anstalt. Då vet verifieringslaboratoriet att påskynda analysen av provet.

Hur man skickar prov för verifiering

Provet ska skickas för verifiering utan ogrundat dröjsmål. Man ska av personalen vid fånghälsovården be en separat förteckning över fångens eventuella medicinering under de föregående två månaderna i ett förseglat kuvert och bilägga denna till provet. Fånghälsovården kan också skicka medicineringsuppgifterna i efterhand med fax eller krypterat mejl. I följebrevet ska man uppge faxnumret eller mejladress som laboratoriet ska skicka verifieringssvaret till.

Verifierat positivt testresultat

Bekräftas ett positivt resultat betyder det att den verifierade drogen har hittats i provmaterialet. Hela testningsprocessen (från provtagning ända fram till utvärdering av resultatet) ska vara sammanhängande och utan luckor och tillförlitligt dokumenterad i klientinformationssystemet. Verifieringslaboratoriet meddelar ifall det positiva resultatet förklaras utifrån medicineringsuppgifterna. Resultatet ska redovisas i klientinformationssystemet.

Anna Arola-Järvi, generaldirektör

Jani Kotoaro, jurist