Påföljder för brott mot skyldigheter vid samhällspåföljder RISE/729/2025

Anvisning: RISE/729/2025

Behörighet: 2 kap. 6 § i lagen om Brottspåföljdsmyndigheten

Gäller: från och med den 11 september 2025 tills vidare

Mottagare: Brottspåföljdsmyndigheten

1. Allmänt

Syftet med denna anvisning är att på mer detaljerad nivå än vad som står i lagen handleda om påföljderna för brott mot skyldigheter vid samhällspåföljder. Det som i denna anvisning skrivs om påföljderna för brott mot skyldigheter gäller på övergripande alla samhällspåföljder, om det inte särskilt konstateras att någon omständighet endast hänför sig till en viss påföljd.

Vid behandling av brott mot skyldigheter ska man som regel ha i åtanke syftet med samhällspåföljden i enlighet med 2 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, vilket är att under den tid verkställigheten av straffet pågår stödja den dömde för att främja hans eller hennes sociala anpassning och öka hans eller hennes beredskap för ett liv utan kriminalitet. I första hand ska man stöda och handleda den dömde genom diskussioner och påverka hans eller hennes agerande genom råd, uppmaningar och påbud. Särskilt i början av påföljden gäller det att motivera klienten och engagera honom eller henne i arbetet.

Skyldigheter, förbud och andra villkor som åläggs den dömde samt verksamheten ska anpassas till den dömdes individuella situation, och dialog om iakttagandet av dessa ska föras med den dömde. Den dömde ska vara medveten om sina skyldigheter och om konsekvenserna av att bryta mot dem. Att påföra sanktioner förutsätter således att en preciserad plan för strafftiden utarbetats tillsammans med den dömde och delgetts honom eller henne (med undantag för förbud mot inledande av verkställighet och i 51 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder avsedd begående av brottslig gärning vid övervakningsstraff). Om den dömde misstänks ha brutit mot sina skyldigheter på det sätt som avses i 24 a § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, ska Brottspåföljdsmyndigheten utreda saken i enlighet med 25 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Utredningen ska ske utan dröjsmål efter att förseelsen uppdagats och verkställigheten ska vid behov avbrytas, om saken inte går att utreda omgående. Om utredningen ger vid handen att den dömde förfarit i strid med skyldigheterna, ska beslut om påföljd fattas.

När påföljd för brott mot skyldigheter påförs ska såväl gärningens art som dess allvarlighet beaktas. Uppenbart uppsåt i gärningen, att gärningen upprepats eller tidigare påförda påföljder ska beaktas vid bedömningen. Å andra sidan kan bedömningen i viss mån lindras av den dömdes agerande när det gäller att bidra till utredningen av förseelsen eller tillrättalägga den situation som förseelsen resulterat i. Påföljden ska stå i rätt proportion till det allvarliga i förseelsen och vara rimlig med tanke på helheten. Vilken samhällspåföljd det är fråga om kan även det påverka prövningen. Man kan även underlåta att påföra påföljd, om det med beaktande av övergripande prövning framstår som ändamålsenligt. Enhetschefen för samhällspåföljdsbyrån äger prövningsrätt vid bedömningen av det allvarliga i förseelsen, och i konkreta enskilda fall ska alltid omständigheter som hänför sig till förseelsen och klienten beaktas vid den övergripande prövningen.

2. Anmärkning

Den dömde får meddelas anmärkning, om brott mot skyldigheter 1) är ringa och 2) inte har förekommit upprepade gånger.

2.1. Det ringa i brotett mot skyldigheter

Med att brott mot skyldigheter är ringa avses exempelvis att det är fråga om lindrig förseelse, såsom att infinna sig med försening till ett schemalagt tjänstgöringstillfälle. Vid bedömningen av det ringa med förseelsen ska det dessutom tilldelas betydelse bl.a. till om förseelsen ska bedömas ha berott på den dömdes uppsåtliga agerande eller likgiltighet eller om det till exempel handlat om den dömdes genuina oförmåga att förstå innehållet i den skyldighet som han eller hon brutit mot.

2.2. Upprepad förekomst av brott mot skyldigheter

När man överväger att meddela varning, avses med upprepade brott mot skyldigheter att den dömde redan tidigare fått en anmärkning. Utgångspunkten är att endast en anmärkning kan meddelas, dvs. om den dömde efter att meddelats anmärkning inte tillrättalägger sitt agerande, ska han eller hon meddelas varning för påföljande fall av brott mot skyldigheter. Om det dock redan förflutit en längre tid efter den tidigare anmärkningen, exempelvis flera månader, ska förseelsen inte nödvändigtvis behöva betraktas som upprepad och då är det möjligt att meddela ytterligare en andra anmärkning.

3. Varning

Om brott mot skyldigheter är 1) allvarligare än ringa eller 2) förekommit upprepade gånger, går det inte mer att meddela den dömde anmärkning, utan han eller hon ska i så fall meddelas varning.

3.1. Brott mot skyldigheter som är allvarligare än ringa

Som ett brott mot skyldigheter som är allvarligare än ringa ska betraktas t.ex. att den dömde underlåtit att infinna sig till övervakarmöte utan godtagbar orsak. Som godtagbar orsak kan betraktas t.ex. att den dömde insjuknat, hålls gripen hos polisen eller en oförutsägbar orsak som beror på trafiken. Som ett brott mot skyldigheterna som är allvarligare än ringa ska dessutom betraktas berusning på tjänstgöringsplatsen eller ett brott mot villkoren för läkemedelsbehandling enligt 70 § 1 mom. 4 punkten i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, om den dömde t.ex. på eget initiativ avbryter läkemedelsbehandlingen.

3.2. Upprepad förekomst av brott mot skyldigheter

Om den dömde inom en kort tid redan fått sig meddelad anmärkning eller varning, är det vid påföljande förseelse inte mera aktuellt att meddela ytterligare en anmärkning, utan som minst varning. Såsom konstateras ovan i punkt 2.2, om det dock redan förflutit en längre tid efter den tidigare anmärkningen, exempelvis flera månader, ska förseelsen inte nödvändigtvis behöva betraktas som upprepad och då är det möjligt att ge ytterligare en andra anmärkning.

4. Grovt brott mot skyldigheter

Brott mot skyldigheter är grovt för det första om den dömde meddelats en varning och han eller hon därefter upprepade gånger ånyo bryter mot sina skyldigheter. Enligt högsta domstolens avgörandepraxis (HD:2024:7) innebär upprepning att den dömde till exempel varit berusad vid två tillfällen efter det att den första varningen meddelats. Även här ska det i fråga om upprepning beaktas att brott mot skyldigheter inte nödvändigtvis är grovt, om den dömde t.ex. bryter mot berusningsförbudet i början av verkställigheten och upprepar förseelsen nästa gång först efter flera månader, i slutskedet av verkställigheten av påföljden.

För det andra är brott mot skyldigheter grovt om den dömde underlåter att påbörja avtjänandet av påföljden eller avbryter avtjänandet som oavslutat. Med detta avses att den dömde inte alls deltar i möten i enlighet med sina skyldigheter eller inte efterlever sina skyldigheter att hålla kontakt.

För det tredje är brott mot skyldigheter grovt om den dömde bryter mot sina skyldigheter på ett sätt som påvisar uppenbar likgiltighet för tillbörligt avtjänande av straffet. Uppenbar likgiltighet för de ålagda skyldigheterna ådagaläggs till exempel i att den dömde inte alls eftersträvar att iaktta skyldigheterna ålagda honom eller henne i planen för strafftiden. Till exempel under avtjänande av övervakningsstraff kan dylikt komma till uttryck i kontinuerlig underlåtenhet att iaktta tidscheman eller vistelse annorstädes än på tillåtna platser. Uppenbar likgiltighet ska bedömas övergripande så att bland annat det allvarliga och kontinuerliga i gärningarna, hur den dömde generellt taget klarar av sina skyldigheter samt eventuella förändringar i hans eller hennes livssituation beaktas.

Bestämmelser om påföljder för grovt brott mot skyldigheter efter påföljdsarter finns i 39, 55, 62, 67 respektive 75 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, där påföljd för grovt brott mot skyldigheter föreskrivs skilt för varje samhällspåföljds del.

4.1. Berusningstillståndets inverkan på påföljdsprövning

I preciserad plan för strafftiden ska antecknas påföljdsspecifika skyldigheter när det gäller bruk av berusningsmedel. Till exempel i preciserad plan för strafftiden som gäller övervakningsstraff antecknas skyldighet att avstå från berusningsmedel fr.o.m. verkställighetens inledande, dvs. fr.o.m. att anordningarna installeras, och den dömde informeras med tydlighet om skyldigheten avseende drogfrihet i samband med delgivningen. Om den dömde är berusad när övervakningsanordningarna installeras, kan man meddela anmärkning för en första ringa förseelse (som ringa förseelse kan betraktas t.ex. en rusmedelsförseelse varvid klienten blåser under 0,5 promille). Handlar det däremot om att den dömde är uppenbart berusad eller narkotikapåverkad, ska den dömde meddelas varning.

Enligt tolkningen av högsta domstolens avgörande HD:2024:7 betraktas som grovt brott mot skyldigheter en situation där den dömde upprepade gånger (två gånger) brutit mot sina skyldigheter efter den första varningen. Det bör dock beaktas att förseelsen ska betraktas som grov ifall uppenbar likgiltighet är ådagalagd i den dömdes agerande. En sådan situation uppstår hypotetiskt till exempel när efter att en första varning meddelats försöket att installera övervakningsutrustning vid övervakningsstraffet en andra gång även då misslyckas på grund av berusning (två tillfällen av uppenbar berusning). Samma principer tillämpas även t.ex. på verksamhet på samhällstjänstens tjänstgöringsplatser: på varandra följande eller i tiden mycket närliggande tillfällen av uppenbar berusning vilka konstaterats på tjänstgöringsplatsen ska anses ådagalägga uppenbar likgiltighet för behörigt avtjänande av påföljden och ska således som förseelse vara att betraktas som grov.

Såsom konstateras i kapitel 1 ovan, äger enhetschefen för samhällspåföljdsbyrån prövningsrätt vid bedömningen av det allvarliga i förseelsen, och i konkreta enskilda fall ska alltid omständigheter som hänför sig till förseelsen och klienten beaktas vid den övergripande prövningen.

4.2. Misstanke om brottslig gärning som innebär grovt brott mot skyldigheter

Om den som avtjänar övervakningsstraff misstänks ha gjort sig skyldig till ett brott för vilket påföljden är strängare straff än böter, ska Brottspåföljdsmyndigheten förbjuda inledandet av övervakningsstraffets verkställighet eller avbryta verkställigheten och vid behov vidta åtgärder för att föra saken till domstolen för behandling (51 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder). Detta förutsätter att tröskeln skäl att misstänka är uppnådd och förundersökning har inletts. Likaså i oklara situationer (även om det inte vore känt hur strängt straff som gärningen ska kunna medföra) kan verkställigheten avbrytas eller dess inledande förbjudas av grundad anledning, till exempel för att trygga personers säkerhet. En sådan situation kan föreligga t.ex. vid uppgift om larm om eventuell misshandel som den som avtjänar övervakningsstraff riktat mot den som han eller hon delar bostad med, även om denne inte vill återkalla sitt samtycke.

Ytterligare upplysningar lämnas av normstyrningsteamet inom Brottspåföljdsmyndighetens rättsenhet.

Generaldirektör Anna Arola-Järvi

Jurist Heidi Lokasaari