Vårt arbete i fängelserna

Fängelse för viss tid

Fängelse på viss tid döms ut för minst 14 dagar och högst 12 år. När ett gemensamt straff bestäms är maximitiden 15 år. När ett flertal straff verkställs får den sammanlagda tiden för fängelsestraffen inte överstiga 20 år.

Villkorligt fängelse

Fängelse i upp till två år kan dömas ut villkorligt, vilket innebär att den dömda personen inte åker in i fängelse om han eller hon inte bryter mot villkoren. Villkorligt fängelse kan förenas med böter eller, om det villkorliga fängelsestraffet är åtta månader eller mer, med 14 till 120 timmar samhällstjänst. Som ett alternativ till samhällstjänst kan den som begått ett brott dömas till villkorligt fängelse förenat med övervakning. Det är Brottspåföljdsmyndigheten som svarar för ordnandet och genomförandet av övervakningen. (Jfr övervakning av villkorligt fängelse för unga och övervakning av villkorligt fängelse för vuxna)

Verkställighet av villkorligt fängelse skjuts upp under prövotiden, som är minst ett och högst tre år. Begår den dömde under prövotiden ett nytt brott för vilket ovillkorligt fängelse ska dömas ut, kan domstolen bestämma att det villkorliga straffet ska verkställas. Domstolen kan också bestämma att ett villkorligt straff ska verkställas endast delvis, varvid straffet till övriga delar förblir villkorligt med oförändrad prövotid.

Förvandlingsstraff för böter

En av påföljder som används i Finland är förvandlingsstraff för böter. Om böterna inte kan drivas in i form av pengar, förvandlas de påförda böterna till fängelse. Till fängelse döms årligen ca 1 900 personer vars böter inte gått att driva in.

De vanligaste brottsrubriceringar som leder till bötesfängelse är stöld, trafikfylleri och narkotikabrott. Förvandlingsstraffets längd bestäms så att fyra obetalda dagsböter motsvarar fängelse i en dag. Förvandlingsstraffets maximilängd är 40 dagar och minimilängd fyra dagar. I genomsnitt avtjänar bötesfångar 18 dygn i fängelse. Bötesfångar avtjänar både i slutna fängelser och i öppna anstalter.
Många av dem är arbetslösa, har ingenstans att bo och har missbruksproblem. Förvandlingen av böter har ansetts problematisk i det finländska straffsystemet, eftersom de som inte kan betala sina böter ofta hör till låginkomsttagare och är marginaliserade.

Placering av bötesfångar i missbrukarvård

För att minska återfallsbrottsligheten bland bötesfångar med missbruksproblem hänvisar vi på Brottspåföljdsmyndigheten dem till en extern inrättning som tillhandahåller missbrukarvård. Externa placering sker snarast möjligt efter att den dömde inställt sig, och detta görs i samarbete med Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, kommunerna och välfärdsområdena och missbrukarvårdsinrättningarna. Brottspåföljdsmyndigheten täcker kostnaderna för rehabiliteringen av bötesfångar med ett särskilt anslag. Det finns cirka 30 anstaltsbaserade inrättningar som erbjuder missbrukarrehabilitering och som vi ingått ett upphandlingsavtal med.

Bestämmelser om placering i utomstående anstalt finns i fängelselagen, och där bestäms att en fånge som anses vara tillförlitlig kan få avtjäna sin dom utanför ett fängelse. Fängelsedirektören har beslutanderätt i fråga om placeringen. Förläggningsanstalten och behövliga åtgärder efter villkorlig frigivning avtalas alltid i samarbete med fångens hemkommun och välfärdsområde.

Fängelse på livstid

Livstids fängelse kan ådömas endast för ett fåtal brott. En livstidsdömd kan friges tidigast när han eller hon avtjänat 12 år i fängelse. En fånge som dömts till fängelse på livstid för ett brott som han eller hon begått innan 21 år fyllda kan friges villkorligt tidigast efter 10 år i fängelse. Ärendet om villkorlig frigivning behandlas vid Helsingfors hovrätt. Dessförinnan kan den som dömts till fängelse på livstid försättas i övervakad frihet på prov. Frigivning av livstidsfångar kan även ske genom republikens presidents beslut om benådning.

Häktning

Häktning är inget straff i sig utan ett tvångsmedel som används medan förundersökningen och lagföringen pågår. När en person misstänks för ett allvarligt brott och polisen vill hålla den misstänkte gripen i mer än fyra dagar får den brottsmisstänkte häktas genom tingsrättens beslut. I regel tillgrips häktning för att säkerställa polisundersökningen eller att den brottsmisstänkte inte kan fly. Häktning verkställs av polisen och Brottspåföljdsmyndigheten.

Förstärkt reseförbud och häktningsarrest infördes från och med ingången av 2019 och kan användas som alternativ till häktning. Innan straffet döms ut kan domstolen meddela den brottsmisstänkte ett förstärkt reseförbud som övervakas med hjälp av tekniska anordningar. Polisen svarar för verkställighet av förstärkt reseförbud och Brottspåföljdsmyndigheten står då endast för den tekniska övervakningen.
Den som dömts till ovillkorligt fängelse i högst två år kan av domstol åläggas häktningsarrest övervakad med tekniska anordningar i stället för att han eller hon häktas eller fortsättningsvis hålls i häkte. För verkställighet och övervakning av häktningsarrest svarar Brottspåföljdsmyndigheten.